Avsked på Landvetter.

Och så var det dags för Anthon att återvända till Bakersfield, USA. Det blev att gå upp tidigt i ottan. Halv fem gick larmet på i Henrics lägenhet. Jag, Fredric och Henric gnuggade våra ögon och vaknade till. Martin skulle anlända med bil vid fem. Klockan blev fem, Martin svängde upp på infarten och vi gav oss iväg för att plocka upp bror Victor. Han hade lyckats att smyga upp tyst utan att väcka flickvännen. Men mitt samtal till Victor för att kolla om han var redo hade tydligen väckt henne. Typiskt. Victor klev in i bilen, pigg var han och avresa skedde mot Landvetter.

Det pumpades skön musik ur bilens högtalare hela vägen ner. Martin lyckades hålla sig vaken också. Trots att han såg en aning trött ut. Vi parkerade vid Landvetter och gick in i avgångshallen för utrikesflyg. Där mötte vi upp Anthon med föräldrar.

Det blev en kaffe och lite kort snack innan det var dags för Anthon att ge sig av. Vi följde honom till hans gate, och där blev det dags för gruppfoto innan avsked. Anthon intog "målvaktspose á la 90-tal" och lade sig framför oss. Efter det blev det kram och avsked. Han försvann in i labyrinten av köer och säkerhetsband och satte sig på planet mot Paris med slutdestination Los Angeles. Lycka och välgång Anthon.

Värt att också nämnas. När vi satt och avnjöt klockan-sex-på-morgonen-kaffet kom en besättning gåendes. Bestående av kapten, styrman och några flygvärdinnor. Och piloten var slående lik Quentin Tarantino. Det var skrämmande likt. Det blev ett försök till paparazzi-kort där vi satt med kaffet. Lyckades få med honom i profil. Alltid något.

Morgonkaffe och morgonmänniskor.

Tarantino-piloten i röd markering. Trots att man inte ser likheten på kort. Men det är tanken som räknas.

.