Kanon(kul).

Portugal är ute ur EM. Det stora hoppet, de förhandstippade vinnarna. Och holland knockas av ryska attacken, 3-1. Men jag kan inget annat säga än att ryssland var värda den segern. Fruktansvärt vackert spel från ryssarnas sida. Och om några timmar drabbar Italien och Spanien samman. Spanien har inte lyckats slå Italien på 88 år, är det dags idag? Det återstår att se.

Em är över för min del, kanonkul. Jag har gett allt, och haft kul. Nu sticker jag till Real istället. Full fart!

.

Just snyggt.

Ja det var ju typiskt. Lovar att vara mer aktiv, då tas internet ifrån mig eftersom vi ska flytta. Och när det väl kommer tillbaka, ja då är det dags för midsommar. Och midsommaren firades nere i varberg/apelviken/läjet. Mer om det sen i alla fall.

Men nu jäklar, flytten är i full gång. Några dagar till bara så.

Nu lämnar jag vendelshöjd, och tar mig an lugnet. Byter jaktmarker så att säga. Nu är det dags.

.

Hufvudstaden.

Bilder, inte mycket text. Den här gången i alla fall. Men här kommer bilder från studieresan i Stockholm.


Sista bilden kan behöva en förklaring. Den kvinnliga delen av entouraget som tog sig av Stockholms galleria ville besöka Topshop. Så det var bara att hänga på. Och jag kunde inte låta bli att flina när gick förbi jeansavdelning och såg denna modellen. Nästan samma kaliber som H&Ms Fit Sliq, eller?

.

Passive mode off.

Då var det dags att börja knappa på tangenterna igen för bloggen. Har varit väldigt mycket runt omkring den senaste tiden. Mycket som tagit tiden. Men nu börjar det plana ut sig igen. Främsta anledningen till bloggens passivitet är att jag ligger i flytt. Mycket som ska göras. Mer om det senare.

Sommarledigheten är inledd. Känns underbart att kunna sova ut på morgonen och göra vad man känner för. Inga direkta krav och så tar man var dag som den kommer. Underbart.

Slogs just av tanken att jag skulle kunna slänga upp ett tjugotal bilder från mobilen just nu, bilder som visar vad jag hållit på med den senaste tiden. Men jag håller på dom lite, lägger upp lite bilder då och då.

Men nu ska jag försöka vara lite mer aktiv på den bloggen. Nu är det sommar, nu är det dags.

Coldplay - Violet Hill

Genialiskt.
Klockren låt, lika klockren video.


.

Pinocchio, Nu Står Han Där.

Natten till torsdag. Ryktena går om när Pincchio ska transporteras från sin hemliga plats. Tack vare säkra källor fick jag uppgifterna, och med kamerean i högsta hugg var det bara att bege sig ner till stan. Kommer fram till bt-rondellen 00:10. Då vet jag att Pinocchio precis lämnat pantängen (den hemliga platsen) och är på väg ner mot sin nya hemplats.



Kommer hem. Lägger mig i sängen och kollar klockan, 02:30. Var det värt att offra några timmars sömn? Ja, det tror jag allt.

.

Public Service? Jo Jag Tackar Ja.

Satt och funderade över en dokumetätfilm jag spelade in någongång under våren 2001, då man spelade in saker och ting på vhs. "Så nära får ingen gå - ett år med kent" gick då på svt och denna spelade jag in. Det var en riktigt härlig dokumentär, som visade kent under ett år. Tiden innnan de släppte Vapen & ammunition och fortfarande sg sig själva, och blev ansedda, som ett indieband.

Hur som helst så hittade jag inte detta vhs-band. Det måste ha åkt med till tippen någon gång, tråkigt nog. Och att sätta sig och tanka hem den kändes inte lika häftigt längre. Så det blev ett vänligt och välriktat mail till svt, där jag frågade om en möjlig repris på dokumentären eller möjligtvis att få komma över en kopia. Fick detta till svar:

"Hejsan Linus! Tack för din förfrågan! Jag kan tyvärr inte svara dig på om programmet om Kent komer att gå i repris men jag kan i alla fall svara på frågan om att köpa en kopia. Programmet om Kent är SVT:s i sig men om vi ska sälja denna vidare till er för visning i en filmförening så måste all musik i programmet klareras separat med Kents skivbolag först. Kostnaden för att få köpa en kopia av programmet på DVD för att visa i en filmförening är 6000:- + moms. Plus alltså då kostnaden för att klarera musiken som ju inte bestäms av oss utan av skivbolaget."

6000? För en dokumentärfilm. Jo jag tackar ja.

10 minuter senare hade jag den utbränd, på mer eller mindre olagligt tillvägagångssätt. Men vad gör det. Det kändes lite häftigare efter allt ändån.

.

Minutes To midnight, Grillning At Casa Di Victor.

Lördag, tidig kväll. Jag och Axelsson vadnrar genom Borås och funderar på vart man ska ta vägen. Vi slår en signal till våra bröder då vi visste att de planerade grillning för kvällen. Vi var varmt välkomna så de bar av till döbelnsgatan. En snabbt stopp på närmsta kiosk för inhandling av några heineken, passar finfint till grillat, sedan bar det av. Sedan kunde man ju alltid hoppas på att bjöds på ett glas rött till maten.

Trevlig stämning var det, och förblev. Streaplers spelades inifrån vardagsrummet på hög volym, inte någon direkt höjdare. Men en sådan här kväll satt det rätt fint i örongångarna faktiskt. Maten var strax färdig. Det serverades fläskfilé, potatis, vitlöksbröd, potatissallad och ett och annat tilltugg. Gott.

Det blev en lång kväll med mycket prat. Vi satt kvar på altanen långt in på kvällen.

Deta får vi göra om någon gång.



.

Viva La Vida.

Dagen kommer allt närmare. Den 13:e juni kommer allt närmare. 'Viva la vida or death and all his friends' kommer allt närmare. Det känns rikigt bra.

Det efterlängtade albumet är nu, eller i alla fall alldeles strax, färdigställt. Denna skiva som man för ett halvår sedan bara kunde drömma om. Men det blev en återförening av Coldplay och den kommande skivan låter riktigt bra, av det gratis singelspåret att döma. Har ni inte lyssnat på det ännu, kolla Coldplays myspace. Spåret ligger uppe för lyssning. Tack Coldplay att ni ligger i tiden och inser det goda med att släppa sin musik, eller i alla fall delar av sin musik, gratis över nätet. Det slår all publicitet med häst(pojken)längder. Violet Hill, som singeln heter, låter riktigt riktigt bra och får mig att vänta ännu mer.

Kolla även in hemsidan. Enkelt, men på vissa ställen ändå vackert avancerad. Precis som det ska vara.

Och valet om omslag är inget annat än vackert, det med. Eugène Delacroix's välkända verk 'Libery leading the people', som får mig att tänka tillbaka på min högstadietid. Där mötte jag den främste läraren som satt sin fot i Engelbrekts korridorer, som är född i Umeå/Övre kalix dessutom. Svenskaläraren Tobias "Basker-Tobbe" Löfbom gick i extas så fort man inledde diskussion om litteratur- och kulturhistoria. Han kunde prata om allt. Och jag glömmer då aldrig den gången han satte in en egen föreläsning för de som hade lust. Dagen innan vi slutade årskurs nio. Klockan halv tre i salen ovanför den nybyggda idrottshallen. Tobias föreläsning om litteraturhistoria genom tiderna. Det är ett minne för livet, och jag har mycket att tacka denna Tobias "Basker-Tobbe" Löfbom. En sann vägledare så säg. 'Libery leading the people' var hur som helst ett av Tobias "Basker-Tobbe" Löfboms favoritverk.

Långt inlägg. Hoppsan då.

.

Humorns rättigheter.

Kollar tv.nu för att se om det finns något intressant att lägga sig och kolla på. Chips, dip och cola står färdigt. Det fattas bara något intressant att ägna en stund att se på. Läser att det ska vara "Humorgala" på fyran vid 20:00, och det lät ju inte helt fel. Dukar fram dricka och tilltugg och lägger mig på plats i soffan. Men så bedragen jag blev.

Antingen har tv4 fruktansvärt dålig humotr, eller så var hela kalaster bara en täckmantel för Unicef att locka människor till att bli världsfaddrar. Det visades intervjuer med barn och kvinnor från Kongo som blivit serievåldtagna och barn i övriga Afrika som längtar efter en skola att gå till. Är det humor?

Nej, det blev att börja zappa vidare. Klart att man bryr sig om problemen, men jag kunde bara inte med att se detta hittepå som gick under namnet "Humorgalan". Schtekarn kom in för en stund, kul tänkte jag! Men icke, inte ens schtekaren hade något att komma med ikväll.

Kollar igenom tablån än en gång, och ser att Reservoir Dogs går på tv4 film klockan 22:35. Det finns en lycka i denna världen. Blir att bänka sig och följa de hänsynslösa, än en gång.


Stuck in the middle with you..

.

T9 - Number Of The Beast.

Okej, nu är sista spiken slagen. Här är det ultimata beviset på att T9 är ont. Använder aldrig T9 så därför har jag varken tagit bort eller lagt till några ord. Gör så här, skriv meningen "Benke köper ludd på ica maxi." Så får ni se vad T9 fördrar att skriva.

Farligt komiskt. T9 är ett bra verktyg i teorin, men inte i praktiken. Tycker jag känner igen det där konceptet..

Listan kan bli lång på ord som kan ifrågasättas. Mest sitter jag och skrattar när jag provar alla möjliga konstiga ord. Vad är det bästa/värsta ni har hittat?

Testade att skriva gästlista, fick upp "hästkista". Har då aldrig hört talas om att hästar begravs i kistor, men enligt T9 så.

.

För En Lång Lång Tid.

Det var längesen det blev något inlägg här nu. Kan sammanfattas som följande:
- Mycket på gång, på alla möjliga personliga plan
- Tiden vid datorn förkortas markant nu när solen tittar fram
- Kulturveckan har gått av stapeln

Men nu lär det bli flera inlägg på en och samma gång. Var redo.

.

From Russia With Love.

Tog mig tid att se Lilja 4-Ever häromdagen. Den visades i aulan i samband med en föreläsning, och lite film säger man ju inte nej till. Introt börjar rulla och låten som rullar i bakgrunden fångar min uppmärksamhet. Lite skön electro, blir nyfiken på vad det är för låt. Tar upp mobilen och drar igång TrackID, den bästa funktionen i en mobil enligt min mening. Spelar in ett sample, och inväntar svar. Men tji fick jag. Detta var vad jag fick till svar.



En rysk låt, så mycket kunde jag förstå. Blev att googla till mig rätt svar när jag kom hem sedan. Lilja 4-Ever Soundtrack. Då fick jag mer klarhet i frågan. Det var "Via Gra - Bomba" som jag sökte. Framgång.

Men sen när jag fått hem låten och lyssnar så var det inte så bra som jag minns den. Mycket jobb för litet resultat. Men så kan det vara.

.

His Morning Promenade.

Fredag morgon, första lektion vid 10:10. Då sitter det fint med en kaffe i vårsolen på sandwalls plats. Med härligt sällskap dessutom, Fröken Ur (ordvitsarna börjar hagla tätt här nu känner jag). Det var underbart att sitta där i morgonvärmen, en bra start på dagen helt enkelt. Kellogs All-Bran kan ju kasta in handduken.


Kvällen spenderades på Allégården. Poerty Slam stod på schemat, och det var fullspäckat med välkända borås-poeter. Matiss vann till slut, som förväntat. Och det är han värd. Han är grym när det kommer till ord. Fröken Moa tog andraplatsen, välförtjänst den också.

Men nu är det söndag. Elfsborg - Örebro pumpar från webradion just nu. I skrivande stund, 0-0. Inte bra.

.

Extra Ordinary, Medium Regular.

Vecka 15 nu, demokrativecka på Bäckäng. Vecka 17 snart, och då är det kulturvecka. Mycket på gång nu. Och mer lär det bli.

I måndags besökte Janne Josefsson Bäckäng och höll föreläsning om journalistik och medias makt samhället. Jäkligt intressant faktiskt. Trots att han var dålig i halsen och hostade och harklade sig några gånger emellanåt så var det allmänt intressant. Självklart växlade vi några ord efteråt, nu när man hade chansen. Jag skakade också hans hand.


Demokrativecka innebär också elevprojekt. Vill inte fylla bloggen med rader om skolarbeten så jag håller det kort. Vi fick hålla till på tredje våning med våran utställning, angående vattenresureser i u-länder. Jag och gruppen bestämde oss för att försöka fånga folks intresse att komma upp till tredje våning. Fotsteg är svaret. Men det kan nämnas att klippa ut 70 fotsteg är inte den lättaste uppgiften. Och att sedan att placera ut dom och få det att fästa på stengolv är inte direkt lätt det heller. Men det ser intressant ut.

Men sedan fick jag ett andra gradens raseriutbrott under lunchen. Sätter mig ner för att äta, hungrig som jag är. Greppar gaffeln och kniven. Då går brandlarmet av. Och med tanke på att det inte var så längesedan det var brandövning kunde det mycket väl röra sig om ett larm. Men jag var ju hungrig. Det var bara att resa sig upp och bege sig utåt, bland mindre hysteriska elever. Vissa lärare var fruktansvärt ivriga att komma ut. Och visst rörde det sig om ett riktigt larm. Dock ett falsklarm, som väntat. Det var någon som hade dratt i en branddörr inne i biblioteket tydligen. Räddningstjänten kom i full karriär och sprang in i skolans lokaler. Vi fick inte gå in förän det var säkrat. Det enda jag tänkte på var maten som stod där inne och kalnade. Funderade på om jag möjligtvis är släkt med Tribbiani. Vem vet.


Matchen är igång. Elfsborg drabbar samman med pågarna Malmö FF. På med webradion, enda media som sänder matchen.

.

Det Snurrar I Min Skalle.

Bokstavligt talat. Känslor och tankar i ett enda karusell-liknande kalas. Det är jobbigt, men man överlever.

Onsdag den 9/4 är det dags. Då finner ni min första recension i BT. Första skivan att recenseras var Vapnets senaste, Döda Fallet. En helt okej skiva faktiskt, bestående av tio spår som höjer svensk pop-musik. Skön musik helt enkelt. Ska inte avslöja så mycket mer men jag kan ändå säga så mycket att skivan är värd en lysning. Det åttonde spåret, Inga Fåglar, tror jag kommer spelas flitigt i sommar.


.

Bevara Vår Borg.

Surfar in på bt.se. Senaste artikeln är den senaste i raden angående stormen kring Rockborgen. Arontzon har gått ut med att han tänker köra konsert på lördag som planerat, trots förbud. Och det lär bli högljutt på lördag. Redan nu talas det om att ärendet kommer att gå till polisen. Vilken cirkus. På bilden figurerar i alla fall Borås egna Issues. Några gamla engelbrektare står och diggar närmast scenen. En härlig bild.

Alex säger sig ta täten i att bevara Rockborgen. När motståndet kommer ska vi stå där, enade. Vi måste höja våra röster nu. Bevara Rockborgen.

På lördag är det spelning som planerat, Avatar intar bland annat scenen för kvällen. Det lär bli en upplevelse med tanke på omständigheterna. Vem vet vad som kan hända. Är ni nyfikna? Då kanske vi ses där.

.

Voxpop All Over Again.

Vem minns inte voxpop som gick på svt 1 för en massa år sedan. Jag växte upp med detta musikprogram och jag har så många minnen som gör sig påminda då och då.

Jag minns mycket väl när Hammerfall släptte sin singel Renegade. Videon gick direkt upp på Voxpops topplista. Och jag var livrädd för skelettet som jagade bandet i slutet av videon.

Dr. Bombay var killen som vecka efter vecka låg kvar på listan, och när han kokade ihop en ny låt så ersatte den den äldre låten. Så gick det runt. Och alla satt och sjöng med till "Calcutta, I am a taxi driver in, calcutta", "SOS, the tiger took my family" och så vidare och så vidare. Minnen som sagt.

När The Offspring släppte singeln "Pretty Fly, for a white guy" satta den sig genast på toppen, och om jag inte minns fel så vann den även finalen det året. Helt otroligt. Jag minns att videon var väldigt omdiskuterad och programledaren Henrik Olsson förstod sig aldrig på titeln.

Backstreet Boys var lika etablerade som Dr. Bombay. Varje vecka var de med på listan. Med olika låtar. Och dom vann alltid omröstningen i slutet av programmet. Och jag var alltid lika säker på att det berodde på Axelssons syster Sandra, som var ett stort Backstrett Boys-fan på den tiden. Vilka minnen.

Men guldkornet är och förblir Mr. Oizo - Flat Beat. En gul luten figur som ringer runt och spelar sina beats samtidigt som han diggar i takt, och när han känner sig nöjd lägger han på luren och avnuter en av sina korv-cigarrer. Försök finna ett bättre vinnande koncept. Jag satt hela gårdagen igår i en febril jakt efter låten. Minnet var en aning difust och jag kunde inte sätta fingret på vad han hette nu igen, denna lilla gula figur. Mitt närmnsta försök innan jag gav upp blev Dj Ouzo. Varför han skulle ha samma namn som en grekisk spritsort vet jag inte, men det var så nära jag kom.

Slår upp dagens BT, nöjessidorna. Joel Sjöö har skrivit en krönika där han tar upp artisters inställning till att sälja sina låtar till reklamfilmer. Så nämner han fem sköna reklamlåtar. Och tro min förvåning när jag inser att han tar upp Mr. Oizo. Det måste vara ödet. Det måste finnas en mening med det här. Så det var direkt in på YouTube och söka upp Mr. Oizo, och flat beat.



Nu har jag diggat färdigt för stunden. Kanske ska ta en sväng förbi kylen och hämta en korv, hmm. Kanske ska ringa något samtal också. Sen fortsätter jag digga.

Det kan bli en alvedon innan jag somnar ikväll.

.

Clap clap, go.

Sista dagen på helgen, och lovet med för den delen. Känns lite vemodigt att behöva ställa klockam imorgon för att bege sig till skola än en gång. I en veckas tid har jag kunnat sova ut varenda dag och gå upp när jag känner för det. I alla fall nästan varje dag har varit så. Men nu är det slut på vilan. Tillbaka till skolan, och där väntar arbete. Massor av arbete. Suck.

Sista dagen spenderades på teatern hur som helst. Det var åter dags för UKM på stora scenen. Alltid lika roligt att se vad Borås kan skrapa fram när det gäller kultur bland ungdomar. Jag och Axelsson begav oss tid relativt tidigt för att få bra platser, för det råder alltid risk att man fpr sitta långt up och lång in annars. Inte roligt. Sedan träffade jag även Ida utanför. Så hon gjorde mig och Axelsson sällskap.

Jag ser, och hör, helst musiken under UKM. Och av alla uppträdanden består säkerligen 90% av danssummer. Danser som ser likadana ut, näst intill. Det är hip-hop-gangsta-fucking-street dance (eller vägvals som konfrenciererna så vackert försvenskade det till). Vissa dansare är däremot värda en eloge för vissa är faktiskt riktigt bra. Men rent allmänt, nej tack. Men men, hur som helst så uppskattas de få musikakterna som faktiskt uppträder.

Issues var med för fjärde året i rad nu. Det blir bättre och bättre. I år spelade dom låten "When You're Not Around" som även är med på deras nya EP som släpps den 18/4. Missa inte den.

Ett annat nummer som stack ut var en trio killar som avlossade en redig hardcore/metal-uppvisning. Trummisen går för övrigt på Bäckäng, under namnet Ghandi.

En grupp gjorde ett försök till någon form av indiepop. Men när gitarren var extremt ostämd och basisten inte lyckades träffa strängarna så slog jag dövörat till.

Efter allt uppträdande var det tid att dra sig hemåt. Det blev att stanna till vid Commerce för att inhandla något ätbart. Det blev gifflar.

Gifflarna fick fyra av fem toasters. Kanongott!

.

Who Said Rain?

Torsdagen blev en härlig dag. Men vädret var skrämmande växlande. Går hemifrån med solen i nacken, kommer ner till stan med snö i håret, står sedan och pratar med blandat folk i skinande solsken och lämnar sedan platsen i snöyra och kyla. Borås alltså, Borås. Härligt, men skrämmande omväxlande.

Sedan bar det av till bowlinghallen på katrinedal. En timmes spelande stod på schemat. När vi kommer dit inser vi att det var dags för disco-bowling. Lampor som blinkade, musik på hög volym och uv-lampor som fick en att se löjligt mystisk ut. Härligt. Rent poängmässigt gick det väl inte så bra, men kul var det. Trots att Axelsson försökte få mig i fördärvet med sin kast-teknik..

Det inhandlades en skiva igår också. Längesedan nu, men igår var det dags. Var inne på skivspegeln, och på hyllan för lokala band hittar jag Sonic Palais nya EP. Hade enbart hört några låtar på deras myspace förut. De spelar riktigt skön musik faktiskt. Så det blev att langa upp med 40 riksdaler så var EPn min. Känns bra. Tänk att gå från Noble Motives till Sonic Palais. Det tycker vi om. Sonic Palais är förresten förband åt Hästpojken den 26 april på Rockborgen. Missa inte det.

Disco-bowling, inte helt fel faktiskt.

Sonic Palais - A Monkeys Wedding.

.

Ichi.

Ska ge mig av ner till stan, torsdag eftermiddag. Tar fram jackan ur garderoben och i farten råkar jag dra ner några skokartonger som står prydligt uppradade på garderobens botten. Den ena kartongen, den största, hamnar mitt framför mina fötter med etiketten riktad upp mot mig. Skorna är av ett märke kallat "Ichi". Och jag kan inte låta bli att tänka på senaste filmen som rullade här hemma. Ichi the killer, japansk skräckfilm. Ren psychofilm som får en att fundera över japanernas vett. Filmen har förbjudits i ett flertal länder, och anses vara ett redigt mandomsprov. Omslaget säger allt. Detta är det svenska officiella dvd-omslaget, inget skämt här.


Och här är skokartongen förresten. Inte mina skor för den som undrar.



.

...

Ibland vet man inte om man ska skratta eller gråta. Vista går mig på nerverna rejält ibland. När man för över musik till mobilen vill man helst att det går fort. Enligt vista skulle det den här gången ta 29188 dagar och 23 timmar.. För 50 mb musik.

Lyckligtvis var det bara falskt alarm. Men ändån.

.

Lyssna på.

Mambo Kings - Cancion del Mariachi

Skön soundtrack från Robert Rodriguez's trilogi om El Mariachi. Som kan ses och höras i El Mariachi (1992), Desperado (1995) och Once Upon a Time in Mexico (2003). Gör't.

.

Oreligiös lovsång.

Nej, jag sjunger inte personligen. Men det känns som sång genom vardagen, och det är ju lov. Helt enkelt lovsång. Vad får jag allt ifrån? Inte glöggen i alla fall.

Sitter och läser igenom vänners bloggar och snokar runt lite allmänt för tillfället. Känns som att man är som nicke nyfiken när man går igenom olika människors bloggar, bilddagböcker och profiler på facebook. Och har man inget bättre för sig så är det faktiskt riktigt trevligt.

För just nu har jag faktiskt inget bättre för mig. Inget mer än att ta det lugnt och göra vad jag känner för. Har varit iväg och spelat tennis med mina bröder, och bröderna Axelsson. Så efter en timmes tennis-spelande och en varm och härlig dusch är man härligt mör i kroppen, och då vill man bara sitta ner. Har klunkat i mig en liter vatten också. På okänd tid.

Gick upp tidigt idag också. Tänk vad man gör för vissa människor. Men vissa människor är faktiskt värda lite mer, dom betyder något extra för en. Så det blev en otroligt härlig förmiddag, trots omständigheterna. Sedan bar det av ner till stan vid klockslag tre, Axelsson var sugen på fika sa han. Fast jag var hungrig så det blev ett besök på Spice&Rice innan det inhandlades kaffe på Rozzo (nej, jag tänker inte nämna det nuvarnade namnet. Stället är och förblir Rozzo).

En härlig dag, snart till ända.

Punkt för nu. Cíao.

.

Movietime.

På begäran kommer här bilderna på duken. Den mäter hela 87 tum. Två meter bred är den och täcker hela väggen. Är mäkta nöjd med resultatet. Filmkväll någon kanske?

Duken uppe.

Duken nere.

.

Chips and dip.

Vilken helg det har varit. Påsken till all ära, men helgen har inte varit riktigt så gulfärgad som den brukar/ska vara när det är påsktider. Men inget negativt med det. Det har varit en bra helg ändå. En mycket bra helg.

Påskaftons kväll tillbringades på Kristineberg (det rimmade nästan). Påskfest sas det vara, men det var mer en allmän fest med trevligt folk och härlig stämning. Lagom med folk var det. Träffade människor som man inte har sett på ett bra tag, och det är alltid trevligt. Gamla klasskamrater bland annat. Delar av Ferra IF till och med. Sedan ringde jag några samtal och skickade några sms under kvällen, som jag dagen efter oroade mig över hade tolkats helt fel. Men jag var på en tillräcklig nivå för att göra mig förstådd. Det känns bra.

Kvällens dryck bestod mestadels av vin för min del. När kamratens egen far bjöd på vin ur sin bag-in-box kunde man ju inte säga nej. Så trevligt var det verkligen. Men kvällens fråga återstår. Vad väger egentligen ett bord av massiv sten?

Den här kvällen, söndagskvällen, gick i lugnets tecken. Tv-tittande, god mat och allmänt lugnt tempo. Det har avnjutits iskall cola, och chips med dip. Vem kan säga nej till chips och dip? Skulle kunna nämna ett namn här tror jag.

Nu bär det iallafall av till sängs för min del. Blir att a fram den portabla dvd-spelaren, placera den i sängen och kika igenom en film innan det är dags för John Blund. Funderar på vilken film det blir ikväll. Har några nya intressanta titlar i hyllan för tillfället.

Punkt för ikväll.

Fruktansvärt god dip. Kan rekomendera den starkt. Estrella´s Holiday.

.

Dagens.

Detta inlägget blir nästan på gränsen till en "hej-se-på-mig-och-dagens-outfit-inlägg". Men riktigt så illa är det inte än. Och riktigt så illa ska det inte bli, det lovar jag er.

Hittade iallafall en gammal pipa tillhörandes min far idag. I en liten låda i skymnundan från hans tid i lumpen. Det var som att hålla i en bit historia. Man kunde ana vad denna lilla pipa har varit med om under alla åren. Väl inrökt om inte annat. Och jag kunde inte låta bli att sätta den i mungipan och känna känslan. Av alla dessa kulturmänniskor och celebriteter som man har sett med en pipa hängandes i mungipan. Det var också uppenbart att när man försöker prata med en pipa i munnen så låter man, vare sig man vill eller inte, som självaste Sean Connery. Man drar ett lågt och utdraget "yeesch" för sig själv. Och känslan av skotsk höglänning är väl påtaglig.

Ser nu också att jag gör en "dagens skjortflik" á la Calle Schulman. Från den tiden då bröderna Schulman bloggade för vf.se. Tror att han skulle beskriva den som "lätt hängande casual-flik, känsla av ledig stilrenhet". Vi är ganska lika, han och jag. Vet varken om det är positivt eller negativt. Även han har svarta glasögon, som jag. Fast han bär sina med senilsnöre, det gör inte jag. Det är skillnaden.

- Linus, du och jag är som bröderna Schulman. Fast vi är fasen snyggare. (sagt av bror Victor)
Väl talat bror.

.

Work It Harder.

Ja jäklar. Trots all planering är det alltid samma melodi. Veckan före ett lov är det fullt upp med inlämningar och skrivelser som ska in. Och är det inte det så är det seminarium eller föreningsliv som ska skötas. Mitt liv är som en marionettdocka, och det är jag som styr den. Men det gäller att dra i rätt trådar. Och det är lätt att det går fel. Men hur som helst så känns läget helt okej. Än har jag kontroll över situationen, inga trassliga snören än. Sovmorgon imorgon också, det gör ju läget lite härligare.

Den här dagen började med att vara helt fri från planering. Men sedan insåg jag att jag hade tid på folktandvården 15:30. Har aldrig känt något större obehag för tandläkarbesök, men denna gången klev jag över tröskeln till tandläkaren med en mindre orolig känsla i magen. Förmodligen för att jag aldrig haft något hål i någon tand, och det känns som att det börjar närma sig att det är dags snart. Men munhålan var fläckfri även denna gång. Tur var väl det. Och att sedan få spendera några timmar med härligt sällskap innan det nalkades för folktandvården var ju inte heller helt fel. Denna underbara människa. Det lär skrivas några ytterligare rader om henne i bloggen, inom kort.

Kan även passa på att meddela att rummet nu är färdigt. De sista detaljerna är på plats för ultimat filmupplevelse. Lakanet är nedtaget och har blivit ersatt av en rejäl bioduk/gardin. Jag mår bra nu. Om bild önskas ska jag se till att slänga upp en bild här inom en snar framtid.

Sista nyheten för idag/ikväll. Det är nu klart att jag börjar jobba för Borås Tidning. Fick ett samtal häromdagen från nye chefredaktören för nöjessidorna. Känner helt underbart att få denna möjligheten, nu när det kom så lägligt inför våren och sommaren. Min arbetsuppgift är att recensera nöjen i alla dess former, framförallt konserter på lokala ställen här i Borås. Men det talas redan nu om liverapportering från ett visst festivalbesök..

Men nu är det dags att dra sig till sängs. Få några härliga timmar av sömn. Aktuell tid, 22:50. Första lektionen drar igång vid 10:20. Det känns bra. God natt.

.

Flashback All Over Again.

Då var det dags igen. Har spenderat en halvtimme nu med att ta mig igenom alla gamla bilder som låg på datorn. Bilder från högstadietiden då digialkameran alltid var med. Bilder från en tid då man gjorde sådant man aldrig skulle göra idag. Den här bilden väcker minnen, och känslor. Vilka tider.

Lite mer än ett år har passerat sedan kortet togs. Det känns som igår.

Och nej, jag hade inte glasögon där.

.

Hjälp.

Sätter mig framför skärmen och lägger märke till att lillebror har lämnat internet uppe. Han tillhör den stora skaran människor som spenderar fritiden på bilddagboken.se men som egentligen inte har en aning om vad en bilddagbok innebär. Hur som helst, fönstret är uppe och av ren nyfikenhet läser jag bildtexten till bilden som en kompis till honom har lagt upp. Det skulle jag inte gjort. Jag citerar nu texten. Jag tänker inte skriva den själv, tack vare ctrl+c och ctrl+v slipper jag det. Det hade varit ett brott att citera detta själv. Nu så, häng med om du vågar.

"vi köpte en antik grädd kana och jag skrev i hons toabok en massa roliga hisstorrier! hahaahhahahahahahahahahahahahah xD"

Tjejen är 13 år. Vart är världen på väg? Hjälp...

.

Flashback, Summer Of '06.

Sommaren 06 känns som ett bra tag sedan. Ändå finns det vissa minnen som inte går att förtränga. Minnen av händelser som mycket väl skulle kunna ha inträffat den senaste veckan. Nu blir det en flashback till Sommaren '06. Platsen är Varberg...

Jag och Axelsson fick för oss att åka ner till Träslöv och sätta upp ett tält på campingen under en helg. Kul idé och allt var klappat och klart. Ner till Varberg bar det av. Tåget ner till Varberg central. Där kom första problemet. Hur skulle vi ta oss ut till läjet? Vår planering sträckte sig inte längre än till centralen. Vi hade räknat med en buss, men det gick inga för tillfället. Yra av sommmarsolens sken bestämde vi oss för att det var promenad som gällde. Så med en packning bestående av x antal sportbagar med tillhörande sovsäckar bar det av till fots, med destination läjet.

Efter en lång tids promenad i den gassande sommarsolen ringde herr Schultz och frågade om vi var framme i Varberg, och han erbjöd oss skjuts till läjet. Så den sista kilometern blev det bil till läjet. Fötterna var tacksamma. Men om min högerfot bara visste vad som komma skulle..

Hur som helst. Framme vid campingen slår vi upp tältet på en lämplig gräsplätt. Nära till fotbollsplanen, långt ifrån entrén. Det dracks cola och vi njöt av läget, solen och friheten. Efter ett tag blev det däremot dags att hitta på något. Efter en tids diskussion bestämde vi oss för att promera ut till Apelviken. Vi hade hört att Anthon och våra bröder var nere. Så än en gång bar det av, till fots.

En tillräckligt lång promenad senare var vi framme i Apelviken. Och i la stuga di Anthon finner vi hela entouraget. En del av KS-gänget, som de kallas i vissa kretsar, var där. Det var Denesta, Doktorn och Piloten/trubaduren. Widlund var också på plats. Efter lite konversationer var nästa destination inte långt borta. Apelvikens stolthet, stranden Kåsa. Det inhandlades lime på vägen och sedan promenerade vi vidare. Väl framme på Kåsa åkte citronoljan fram. Bra för det mesta enligt Anthon. Sedan var det tid att kasta lime på stranden. Vilka minnen.

Efter en dag på stranden var det av tillbaka till stugan. Det spelades Jepoardy och det hoppades studsmatta. Det blev en lång kväll i stugan. När klockan slog tillräckligt var det dags för mig och Axelsson att dra oss tillbaka till läjet, där vi hade våra sovplatser. Det var på vägen tillbaka katastrofen inträffade..

Det var sent, det var lagom varmt och lagom kyligt. Efter en hel dag med flip-flops var mina fötter uttröttade. Så jag bestämde mig helt enkelt att det var barfota som gällde. Där, på asfalten i mörket. Det tog inte lång tid innan mina fötter vaknade upp och jag tappade spänningarna i lederna. Det blir uppförsbacke, min stortå väljer att stanna kvar på marknivå i lyftet av foten och jag trampar på min tå istället för på asfalten. Om det nu finns något sådant som en smärttröskel så hoppade jag höjdhopp över den, med råge. Otrolig smärta strålade ut från min stortå. Men fortfarande yr av smärtan slog jag, och Axelsson, fast att det var nog bara en stukning. Det går över tills imorgon. Det blev haltande steg till tältplatsen vill jag lova. Väl framme, lång efter utsatt tid, la vi oss till sömns. Försökte iallafall.

Dagen därpå bar det av till Apelviken igen. Axelsson, jag och min stukade tå gav oss iväg. Det tog säkert tre gånger så lång tid mot var det borde ta. Jag la skulden på min stukade tå. Dagen blev lång, det är inte lätt att göra det man vill med en stukad tå. Allt tar så mycket, mycket, längre tid.

Men sen var det dags för hemresa. Buss till centralen och därifrån tåg tillbaka till Borås. Väl hemma i Borås började jag fundera. Om det nu var en stukning, varför kunde jag inte röra på min stortå? Det blev ett besök på lasarettes röntgenavdelning den kvällen. Resultatet? Det här:



Sjukskötaren skrattade åt mig när jag försökte övertyga henne om att jag hade promenerat från läjet till Apelviken och sedan badat, för att sedan ta mig hem tillbaka till Borås. Visst, det tog mycket längre tid och det gjorde fruktansvärt löjligt ont. Men jag gjorde det. Med en väl bruten stortå. Nu skrattar jag också åt det hela. Men med lite tålamod klarar man det mesta sägs det ju, det har jag nog bevisat med detta äventyret.

Fast de två veckorna med gips blev för mycket för mitt tålamod. Gips upp till knät. För en bruten stortå. Då var min gräns för acceptering sedan länge övergången. Men jag klarade det. Det också.

Denna flashback är nu över. Tillbaka till nuet. Jag har nog skrivit denna bloggens längsta inlägg någonsin. Men nu får det vara nog. Återkommer med andra minnen någon annan gång. Tillbaka till nuet.

.

Friday I'm In Love

Rubriken tåls att användas igen, och igen.

Helgerna har blivit heliga. Jag får andrum och tid att verkligen tänka. Känslan av att komma innanför dörren och göra en lång inandning är det bästa på hela veckan. Nej kanske inte riktigt, men nästan.

Inga direkta planer för helgen i skrivande stund. Blir nog en melodifestval-vaka imorgon dock, kan inte låta bli. Men annars ser det ut att bli, ännu, en lugn och härlig helg.

NN åker hem till hemort och kan inte träffas under helgen. Så inga planer med NN i helgen, tråkigt nog.

Nej, nu blir det att öppna iTunes och låta någon skön melodislinga ljuda ur högtalarna. Nu är det helg, igen.

.

Ge mig nåt som tar mig någonstans.

Det här funkar inte. Två dåliga nyheter på en och samma morgon. Det lär bli en tuff dag det här.

BT.se följer upp arbetet med Pinocchio. Han är nu färdigbygd och redo att transporteras hit. Suck. Läs mer om det, om du klarar av det, på bt.se

Nästa dåliga nyhet fann jag även den i Borås Tidning. Mitt kära Videomix byter namn. Och till vad? Efter nyheterna om Pinocchio blev det här väldigt svårt att ta. Videomix byter namn till, Hemmakväll. Suck.

Hur tänker man? Gå från ett välkänt och fungernade varumärke som Videomix till ett genomsvenskt halvnytt koncept som heter Hemmakväll. Deras förklaring är att "Video låter lite gammaldags". Godtar inte den förklaringen. Inte på långa vägar.

Och det blir ju inte bättre när man ser den nya skylten.

Originalet.

Ingen kommentar...

Från en genomarbetad och fungernade logo till rak och stel tråkig text á la tuggumipop.

Upplever likheter med namnbytet Cafe Rozzo - Köttbulle House. Samma frustration.

.

Daft Punk's Electroma.

Såg en mystisk film i helgen. Alldeles för mig själv. Tror inte att det är många människor som uppskattar filmer som dessa. Kom iallafall över "Daft Punk´s Electroma".

En film med en filmtid på cirka en timme och en kvart, utan några som helst repliker eller konversationer. Däremot en story och fruktansvärt snyggt foto. Det var tydligt att Thomas Bangalter och Guy-Manuel De Homem-Christo (aka. Daft Punk) var starkt inspirerade av Kubricks 2001: A Space Odyssey.

Filmen var rent igenom helt okej. Dock inte filmkvälls-material. Filmen är menat som ett levande konstverk, och det är det verkligen. Stilistiskt vackert.

Det finns dock några saker som får mig att tycka lite mindre bra om filmen. Daft Punk spelas inte av sig själva, det är bara skådespelare. Frågan är om dom helt enkelt nöjer sig med att regissera samt producera. Däremot finns det ingen ursäkt att dom inte använder sin egna musik i filmen. Det hade höjt filmens nivå något rejält.

Men gillar du alternativ film och uppskattar foto på hög nivå så kan du nog uppskatta Dafr Punk's Electroma.

.

Tänk jag drömde.

Tänk jag drömde en natt att jag hade en katt och han... Nej det gjorde jag inte.

Men däremot drömde jag under natten. Jag träffade Alex Schulman.

Jag frågar bara mig själv. Varför Alex Schulman? Av alla människor. Hur kom han dit?

Jag skakade i alla fall hans hand och sa att det var en ära att träffa honom.

John Blund spelar mig spratt om nätterna. Vad kommer nästa överraskning vara? Alex yngre pygmébror Calle kanske?

Läs deras blogg förresten. Om man inte har något bättre för sig. Inte alls i samma klass som Alex förra blogg, men ändå underhållande. Du hittar bloggen på vf.se

.

Extra, Read All About it.

Ja, det har varit lite dålig uppdatering på senaste tiden. Men det har helt enkelt inte hänt något som är värt att skriva om. Så är det ibland.

Helgen spenderades däremot till film och tennis. Under fredagen var det även Bäckängsfest, men festens tema lockade inte direkt och 100 kronor för inträde var inte att tänka på (förköp kostade 50, men jag hade helt enkelt inte planerat för det). Men jag kunde ändå inte låta bli att ta mig till Bäckäng och kolla läget, alltid kul att träffa folk också. Trots regn och bitande kyla var det många som höll isg utanför, trots värmen och pulsen inne i lokalen. Sedan finns det alltid några människor som är trevligare att träffa. Det blev en lång kväll.

Lördagen spenderades med tennis. Det blev en halvdag med bror och bröderna Axelsson. En och en halv timme tennisspelande låter kanske inte direkt krävande, men det är det. Samtidigt fruktansvärt roligt.

Senare på kvällen bar det av till Kristineberg, filmkväll hos Natto. Fredric var trött redan innan, men han somnade till senare än vad jag trodde han skulle göra. Det var gott om folk och det var härlig stämning. Det hela avslutades med att jag och Axelsson begav oss till Hences lägenhet med varsin baguette från 49:an och kollade V.Ä.N.N.E.R. En bra lördag helt enkelt.

Onsdag nu iallafall, och jag är ledig. Det var en underbar känsla att få ligga kvar i sängen och verkligen kunna njuta av morgonen.

Får väl se vad jag hittar på nu. Det finns alltid något att göra.

.

Dagens ljushuvud.

Åker hemåt med brämhults-bussen efter att ha tagit tempen på Bäckängsfesten. Klockan är tjugo i 12 och de flesta som åker med är småberusade och allmänt trötta. Två tjejer i sätet bakom sitter bakom och konverserar om både det ena och det andra. Den ena är orolig att hon luktar sprit, den andra påpekar konstant att hon behöver tömma blåsan. Till slut slänger den ena tjejer ur sig:

Tjej 2: - Fan, jag ska uppfinna en sak som gör att man kan kissa åt varandra!
Tjej 1: - Men hur fasen ska du göra det då?
Tjej 2: - Det vet väl inte jag inte än! Tror du att Einstein visste hur han skulle uppfinna lampan eller?
Tjej 1: - Men Einstein uppfann inte lampan

Grattis tjejen.

.

Lek inte med maten sägs det.

Det har kommit till den stunden att jag var tvungen att testa matutbudet på Café Orkidé - Köttbulle House (det gör ont att skriva det, Köttbulle House). Det första jag upptäckte var att det var dyrt, allt var dyrare än på andra ställen. Förutom kaffet. Men till slut blev det en köttbullemacka för 35. Vad ska man annars testa på Köttbulle House.

Helt okej faktiskt. Egenlagade köttbullar är ett plus i kanten. Något som däremot var ett minus var det att deras bröd var slut, vid kavrt över på en lördag. Och det fanns inte mycket att välja på. Axelsson tog iallafall två frallor. En ostfralla och en ost- och skinkfralla. Det visade sig att båda var med ost och skinka till slut.

Axelsson kastade iallafall över en bit paprika på min tallrik, han orkade tydligen inte den. Den lade sig på ett sätt att den misstogs för smygreklam. Den här kände man allt igen. Just Do It, right?

.

It's nerver sunny in Borås.

Men idag var det faktiskt det. Vid 12-tiden sprack himlen upp och solskenet bländade. Ddet blev ju inte sämre av att skoldagen varade mellan 09:25 - 12:15. Underbart. Så det var en fröjd att vandra hemåt, med lite Gaelic Storm i hörlurarna var stämningen på topp.

Nu, fyra timmar efter ungefär, så är det gråtråkigt igen och det regnar. Men det var några timmar av lycka där. Några iallafall.

.

Du är hej och skepp ohoj.

Han gör det igen. Hur lyckas han egentligen. Hans framträdanden är lika klockrena som Smala Sussie. Varenda replik, varenda rad, kan citeras om och om igen. Och det är alltid lika underhållande. Undrar om han kan fortsätta toppa sina kommande hittepå. Det här tar iallafall nästan priset.


.

Låtsasjapanerna äntrar Bäckäng.

När man kom till Bäckäng i morse möttes man av den här lappen i lobbyn.

Först tänkte jag att det var någon lek- och spelförening som varit i farten men sedan kom jag på att det var skolans lolitaförening som skulle ha något hittepå på Bäckäng under helgen. Den här japanhysterin breder ut sig rejält nu. Har inget emot det egentligen, men det börjar växa lite allt för stort nu.

Lappen var hursomhelst jäkligt underhållande. Inte för att jag har några direka värdesaker i skåpet för tillfället, men man tog sig allt en extra titt för säkerhets skull. Man vet ju aldrig med det där låtsasjapanerna. Wakarimas ka?

Nej, nu blir dett att värma upp inför kvällen. Har kommit över VIP-biljett till indieklubben ikväll. Det innebär efterfest. Det här blir spännande. Högtalarna går varma här nu när det spelas Daft Punk, Arctic Monkeys, Robyn, The Killers, SMK, Arcade Fire med mera. Det lär bli en bra fredag det här.

.

Ruskigt.

Regn och rusk. De två orden förklarar Borås väder för tillfället, mycket bra. Det blåser halv storm och allt regn som inte har fallit ännu kommer på en och samma gång. När jag promenerar hem från en skoldag utan paraply är jag tvungen att dra på mig luvan på duffeln. Inte det trevligaste, känner mig instängd. Samtidigt som det regnar och ruskar. Känner mig som självaste gråmunken William av Baskerville när jag vandrar genom gatorna med luvan dragen över huvudet.

Hoppas på en bättring. Allt annat är ju på topp för tillfället. Allt utan detta väder. Detta Boråsväder.

.

Veckorapport.

Det är lite som händer nu under veckan. Både bra och dåligt faktiskt.

Positivt:

- Inte allt för mycket skolarbete på gång

- Temperaturen börjar närma sig behaglig nivå

- Snart dags för Cineramas premiärkväll

- Rummet ändrat och anpassat för filmvisning, äntligen

- Elfsborg verkar taggade inför kommande säsong

- På fredag öppnar Borås första, och enda, riktiga indie-klubb

- Planerna inför sommaren börjar ta form

Negativt:

- Säsong fyra av Entourage verkar vara svår att få tag på

- Jag har ännu inte börjat leta jobb

- En nära vän har slutat Bäckäng. Ska istället börja LBS till hösten

- Det snöade häromdagen

Summa sumarum, det är bra nu. Men några skavanker finns det allt. Samtidigt så vet jag att jag kommer att hitta Entourage säsong fyra. Jag har några alternativ kvar att kolla upp angående jobb. Och denna vän som slutat Bäckäng gör det för att hon har erbjudits ett jobb. Men hon ska inte lägga av med utbildningen för det.

Så det enda negativa var att det föll lite snö häromdagen. Men det är borta nu.

Nu var jag nära att citera en rad ur en redigt dåligt låt här av en viss svensk hip-hop/rap-artist som tror att han är svarthyad. Men jag skippar det. Och nöjer mig med att säga, läget är bra nu.

.

Contributo numero cento.

Inlägg nummer 100. Hoppsan ja. Hade planer på att göra något speciellt, skriva något speciellt. Men det får bli ett litet inlägg bara. Inget mer med det. Men så mycket kan jag rapportera att vardagen börjar bli ljusare. Det börjar att gå vägen nu.

Börjar få tillbaka mitt riktiga humör nu. Nu när solen stannar uppe lite längre. Nu när våren kommer.

Och det är underbart.

Inlägg nummer 100, det var det det. Kanske ska fira med några köttbullar? Från Köttbulle House kanske? Det hade varit något.

.

Kaka på kaka, sorg på sorg.

Jaha, då har det hänt igen. När jag trodde att det var som värst så kunde det faktiskt bli lite värre.

Gamla Café Rozzo har öppnat igen. Det som jag skrev om tidigare i höstas, då det föregick VM i särskrivning och felaktig meningsuppbyggnad. Nu heter det "Cafe Orkidé" med bihang. Gjorde min premiär där igår, jag gav stället en chans. Men det gick inte att slutta skratta åt eländet.


Bihanget är "Köttbulle House". Det finns två saker som får mig fundersam över vart vi är på äg idag. Melodifestivalen, och det här. Vad fasen är det här? Köttbulle House. Jag blir ledsen. Det är särskriven svengelska. Och visst, i engelskan särskriver man ofta ord. Men här har vi något så svenskt som "köttbulle" i början av ordet, och då blir en särskrivning inget annat än komisk. Och varför är det skrivet i rosa?

Och vad innebär är ett "Köttbulle House" egentligen? Så mycket vet jag att köttbullarna kostar 10 kronor, styck.

Hmm, ja ja. Kaffet var okej. Men man fick det inte serverat på gammalt Rozzo-sätt. Här var det kokekaffe i kopp. Fast priset på 15 kronor är ju helt okej.

Dags för frukost nu. Och senare idag bär det av till arenan, Elfsborg möter Bröndby. Det lär bli en bra dag det här.

.

Dagens tips.

Dagens låt: Hästpojken - Shane MacGowan

Dagens serie: Entourage (Äntligen tog jag mig tid att börja se den, succé!)

Dagens mat: Bulgur med bruschetta-mix samt blandade grönsaker. Avnjuts tillsammans med ett glas cola. Mycket gott.

.