Red Mill.

Det är tisdagkväll. Slutade halv fem. Är fruktansvärt trött i samtliga kroppsdelar.

Så då piggar det upp då de visar "Sicko" på bio Röda Kvarn, för en summma på 50 kronor. Det säger man ju inte nej till. Planen var att gå dit igår, men av någon fruktansvärt konstig anledning så glömde jag bort det fullständigt.

Så, dags att ge sig av alldeles strax. Härligt med lite variation nu när skolan tar det mesta av fritiden.

.

Friday i'm in love.

Det är fredag. Hade inga direkta planer för kvällen, det enda jag hade planerat var att ta kvällen som den kom. Och bra var väl det.

Med posten kom en avi på filmerna jag hade beställt från dischop.se häromdagen. Äntligen. Ordern var Erik Gandinis dokumentärer "Surplus" och "Gitmo". Gandini som är en fruktansvärt bra dokumentärfilmare i kombination med Johan Söderberg, en farligt skicklig redigerare/producent. Kan inte bli annat än succé. Dokumentärerna tar upp omfattande problem världen över. Gitmo behandlar frågan "Vad sker inne på Guantanamo? Egentligen". Surplus inriktar sig mot dagens konumtionsvanor, överkonsumtion. Och just Surplus lär bli en dokumentärfavorit då jag sett smakprov av Söderbergs videoredigering. Han lyckas alltid göra bilder till något speciellt och fascinerande, men med Surplus tar han steget längre. Helt otroligt.

Till detta avnjöts det ett Tefat. Det var allt för länge sedan nu. En viss emigrant på andra sidan Atlanten känner nog just nu en längtan efter nämnda Tefat. Och jag förstår honom.

Avslutar med att återgå till ämnet Söderberg. Hittade ett klipp på YouTube taget ur just Surplus. Här är beviset på fenomenal video- och ljudredigering. Njut.


.

I imagi di Göteborg.

Det blev ett bildspel med bilderna från Göteborg också. Det här är resultatet.



.

Al Gore i Göteborg.

Al Gore prisades av Göteborg stad för sitt engagemang i miljöfrågorna världen över och för hans upplysningar om klimathotet. Hans slideshow är känt världen över, likaså hans dokumentär "An Inconvenient Truth". Al Gore gör ett omfattande jobb och det är helt rätt att han prisas för det.

Klassfen GF07 från Bäckäng var bjudna till prisutedelningen av Borås Högskola. Och det säger man ju inte nej till i första taget. Prisutdelningen skulle ske i scandinavium, och innan det bjöds det på buffé i närliggande konferenscentrum. En riktigt god buffé var det. I scandinavium utlovades det underhållning också. Uppträdande artister var Thomas Di Leva, Andreas Jhonson och Real Group. På plats fanns även Göteborgs symfoniorkester. Konfrencierer var Alice Bah och Mark Levengood. Prisutdelare var Göran Johansson och kronprinsessan Victoria. Hon med hakan. Eller, ja. Hursomhelst. Det var många kändisansikten i scandinavium. Inte minst var Al Gore på plats för att ta emot sitt pris. Och att få se honom var en upplevelse. Honom ser man upp till.

Det var en riktigt trevlig kväll och mycket bra uppträdanden. Det är något häftigt med symfoniorkester. Så är det bara. Och Al Gores tacktal var en fröjd att lyssna på. Han är en talare av tung kaliber.

Så det blev en heleftermiddag/kväll i Göteborg igår. Avresa halv fem från Högskolan i Borås och hemkomst vid halv 12 på kvällen.

Avslutar med att erkänna. När Di Leva uppträdde med låten Higher Than Heaven, då fick jag gåshud. Jag försökte hejda mig, men det gick inte. Jag skrämmer mig själv. Helt otroligt. Trodde aldrig att det skulle ske.


.

Solen i ögonen.

Underbart. Äntligen lite sol och blå himmel!

Men inte då. Bilden togs igår förmiddag. Idag ser det annorlunda ut. Solen ersattes med några centimeter snö och bitande kyla. Suck. Lycka varar inte länge.

.

Recension - We Own the Night

Ligger nu uppe på Moviemix.nu. Första recensionen jag gör av en film sedd på bio. Och vilken film det var. Om jag ska behöva upprepa mig så gör jag det. Se den.

http://www.moviemix.nu/filmrec.asp?ID=4438

.

Tarantino gör det igen.

Lyckan åter i topp. Tarantino står åter som producent för en film i ren grindhouse-anda. Först kom "Death Proof", en orgie av muskelbilar och våldscener i ren b-kvalité. Samtidigt släpptes "Terror Planet" av Robert Rodriguez, med allt en grindhouse-film borde innehålla. Zombies, texas-poliser och en kvinna med ett skarpladdat gevär som benprotes. Så, en kort sammanfattning.

Muskelbilar, check
Zombies, check
Motorcyklar med stenhårda gangsters, på väg

Nu kommer alltså den tredje filmen inspirerad av 70-talets grindhouse-produktioner, "Hell Ride"- Regissör är Larry Bishop, och Quentin Tarantino tar posten som producent. Men det är ändå två skådespelare som får mig att längta en aning extra efter denna film. Michael Madsen och Vinnie Jones. Med de två i samma film lär det bli spänning, iskall och stenhård spänning. Av någon anledning ser man ofta Madsen och Tarantino i samma filmer. Den enda som fattas i "Hell Ride" nu är Steve Buscemi.

Spännande fakta; Larry Bishop spelar en av huvudrollerna. Hans karaktär går under namnet Pistolero. Den som lyckas klura ut vad hans namn anspelar på kommer jag belöna. Ledorden för att klura ut detta blir: Banderas, Tarantino, Buscemi samt lågbudget. Vad enkelt jag gjorde det nu. Men det bjuder jag på.

Avslutar med att berätta att inspelningen lär börja i april 2008. Och enligt planeran ska filmen ha premiär i slutet av året.

.

We Own the Night.

Igår var det bio som stod på schemat. Hade fastnat för den nya filmen We Own The Night. Den lät mäkta intressant av det man kunde läsa på sf.se och trailern lovade en riktigt bra film. Och med skådespelare som Joaquin Phoenix (Gladiator), Eva Mendes (Once Upon a Time in Mexico), Mark Wahlberg (Shooter) och Robert Duvall (The Godfather) var det ingen tvekan om att denna filmen skulle ses. Och den var bra. Riktigt bra.

Aldrig har jag blivit medryckt i en film som den här. Action och drama på hög nivå. En actionfilm med polis och rysk maffia utan 78 minuter skottlossning trodde jag aldrig kunde existera. Men We Own the Night är just en sådan film. Joaquin Phoenix spelar sin karaktär på ett fruktanvärt imponerande sätt, vilket gjorde att jag näst intill drabbades av hjärtstillestånd i filmens mitt då han, ensam mitt i bland ryska maffian, blir påkommen som tjallare. Aldrig har jag varit så nära att skrika rakt ut "Akta dig! Ta skydd! Någon, hjälp honom!". Jag förvånar mig själv. Och inser att jag måste ta mig samman.

Men jag tänker inte sitta här och berätta igenom filmens handling och låta inlägget bli en recension. Jag sätter istället punkt och ber er att se filmen. Trots filmens premiär i fredags, 18 januari, var salongen igår, 19 januari, knappt halvfull. Är Borås stad ett misslyckande när det gäller film, eller är Borås invånare för bekväma för att ge sig ut och betala för att få se film? Helt otroligt. We Own the Night. Se den.

.

Technologic.

Suck. Tre och en halv timme för att få igång ett bildspel. Av den enda anledningen att dagens skola har dåligt uppdaterade datorer. Och varför kan inte skolväsendet i dagens samhälle anställa kompetent personal som kan planera och genomföra enkla åtgärder. Blir trött i varenda hjärncell.

Historien började i förra veckan då vi fick i uppdrag att ta med en kamera runt på Bäckäng och fota hur en vanlig dag kunde se ut. Jag tog mig an uppgiften då jag tycker mycket om att fota. Kameran hängde med, och det blev tisdag. Vår mentor ville ha in kameran då han tänkte sätta ihop ett bildspel. Av ren reflex kände jag att jag kunde ta den uppgiften också. Då jag vet hur denna mentors bildspel brukar se ut. Det är ingenting vi kunde vara stolta över. Så jag tog uppgiften att redigera bilderna och få ihop det till ett bildspel. Allt var lugna gatan. Trodde jag.

Jag fick ihop bildspelet. 55 bilder på cirkus fyra minuter med "Rolling Stones - Can't You Hear Me Knockin'?" spelandes i bakgrunden. Jag var nöjd. La över det på usb-minnet och begav mig till skolan. Laddar över det till skolans stationära, och stöter på problem. Den kan inte spela upp videofilen. En enda liten enkel .wmv-fil (där wmv står för WindowsMediaVideo). Och när Windows inte kan spela upp sitt eget videoformat, då går jag bärsärk i fantasins värld. Och ja, jag vet att det även kan handla om brist på codecs i detta fallet. Men även där fick jag tji. Jag höll på att tappa taget på hela situationen. Jag gillar inte att lämna saker halvgjort.

Efter tre och en halv timmes felsökande lyckas jag hitta den felande länken. Windows Media Player 10 (och 11). Där var problemet. I programmet jag använder anpassas filerna till Windows Media Player 10 och versioner efter det. Skolan innehar version 9. Det var bara att bita ihop. Plocka upp sin egen laptop, slänga in senaste versionen av Media Player och ge sig tillbaka. Lagom till att portarna slogs upp för niondeklassarna som tog del av Bäckängs öppna hus. Jag lade upp laptopen, kopplade den till projektorn och allt gick som det skulle göra.

Microsoft och Windows går mig på nerverna ibland. Mer och mer nu sen Vista föddes. Men ändå känner jag mig inte redo att ta steget till Mac. Trots att jag älskar deras produkter på alla områden. Design, funktion, gränssnitt, användarvänlighet och utveckling. Men ändå inte redo.

Jag står kvar i ingenmansland.

Ett tag till iallafall.

(På allmän begäran lägger jag även upp bildspelet som jag pratar om. Passar även på att tacka bror min för tipset om programvara. Synd bara att skolans datorer inte var kompatibla med den nya tekniken. Men det löste sig som sagt.)



.

Wolli bolli, min vän.

Ja då var det klart. Kenny Starfighter blir långfilm. Längtan är äntligen över. Tänk att än en gång få se Johan Rheborg, flygandes runt i sin laserbeväpnade buss med hårfönen i högsta hugg. Längesedan man såg Rheborg i hockeyfrilla förresten. Det enda negativa som kan nämnas är väl att han blir skrämmande lik Runar i hockeyfrilla. Läskigt.

Premiär beräknas till februari 2009. Så det är ett år kvar. Men det är bara att hålla ut.

Wolli bolli.

Läs mer på sidan: http://kennybegins.se/

.

Lyckligt ovetande.

Så länge han är glad så är det väl roligt för hans skull. Men någon dag måste ju sanningen gå upp för honom.

.

Ett tidsfördriv att dö för.

Jag längtade till helgen. Hela veckan såg jag fram emot helgen och tiden att få vila ut och återhämta sig. Men icke då. Istället börjar jag redan tidigt på lördagen att planera nästa vecka. Och med planeringen kommer nervositet och sommarlängtan. Hårt läge.

Imorgon ska vi presentera vår föreningen på Bäckäng. Vi ska äntligen bli erkända som förening. Det har varit många steg dit. Men nu är det dags. Hoppas på bra mottagande. Enligt andra föreningar är det bara en formell sak att presentera sig, att bli accepterad som förening är ingen utmaning.

Men inläggen här på bloggen börjar sina. Måste verkligen skärpa till mig. Igen. Men somsagt så är det mycket annat som tar tiden ifrån mig nu. Skolarbete framför allt.

Har genom rykten hört att Rozzo's efterträdare nu har slagit upp portarna. Hmm, får nog bli en promenad förbi och se vad det är för påhitt. Köttbullecafé. Vart är vi påväg?

.

Det skulle ses på film.

Geografilektion, en vanlig onsdag. In kommer Gabriel, vår lärare, med något uppseeneväckande med sig i handen. In bär han med sig en gammal filmprojektor. Laddad med tillhörande 16 mm-film. Själv hamnade jag i extas. Det var som en hälsning från förr.

Gabriel lyckades få igång projektorn och genast fångades man av historiens vindar. Den både lät och väsnades på samma gång. Men på ett härligt sätt. Både maskinen och filmen var fortfarande av god kvalité och det var en upplevelse att se det hela. Den klassiska nedräkningen, knaster i ljudet och surrandet från projektorn. Filmen som var laddad var ett program från sent 70-tal angående glaciärer och inlandsis. Kanske inte det mest intressanta, man vad gjorde det.

Vi har nyss lämnat partiet och kapitlet angående stenar, bergartger och allt som hör till. När vi avlutade sista arbetet sa Gabriel, och jag citerar:

"Ja, då var var vi färdiga med det. Det känns bra. Jag har ju förstått att vissa här tycker att det är, hehe, stentråkigt..."

Och han var så glad, han var så stolt. Han hade sedan länge laddat inför just den repliken. Det kan jag lova. Lärarhumor, jag säger då det. Dom kan om dom vill. Fast att han skrattade till innan sin egen repliks punchline är nog det mest roande i det hela.

Det skulle ses på film. 16mm-projektor är väl aldrig fel.

.

The Wild Geese.

Är nu recenserad. Finns för beskådning om man följer länken.

http://www.moviemix.nu/filmrec.asp?ID=4429

.

Barnslig humor? Eller inte.

Promenad förbi BR i knalleland, och på fönstret bredvid entrén hängde denna uppmaning.

Ett skämt? Eller en allvarlig varning från en mycket skum personal? Ingen aning. Men fruktansvärt roligt vid första anblick. Barnslig humor är underhållande humor, ibland.

Fredrics kommentar: "Det kanske är till för de blinda.. Eller, nej. Det var inget."

Så kom ihåg. Bredvid BRs ingång så är det ett fönster. Och det måste ni akta er för! Tydligen.

.

Ice cold.

Det var jobbigt väder ute. Kallt och blåsigt. Men jag och Fredric skulle ner till stan och ta en sväng i knalleland. Så var det bestämt, och så skulle det bli.

Runt stora torget sprang vi ihop med många personer vi inte hade sett på länge. Träffade fröken Emilie Pyrén, aka regnstaden, bland annat. Trevlig tjej det där. Bra blogg skriver hon också, regnstaden.blogspot.com Alltid kul att återse folk. Vi gick vidare på stan och Fredric hade sedan länge siktat in sig på en pastasallad på Café Orion (där Orion ska uttalas på engelska enligt Fredric, då det är samma som en titel på en låt av Metallica). Orion blev det och när vi öppnar dörren för att gå in kommer Moa, Erika och Tone ut därifrån. Det blev att samtala med dom också. I det kalla och blåsiga vädret. Vi stod en lång stund och pratade om allt från Killinggänget och skolan. Trevligt. Men sedan såg jag att Fredric inte var direkt road över att stå att vänta så då fick det bli att säga hej då och gå in i värmen istället. Pastasallad med kyckling beställdes. Kan varmt rekomendera detta. 60 kronor för en stor och mättande pastasallad, och då ingår bröd och dressing.

Sedan blev det en sväng i knalleland. Fredric gick och funderade på inköp av hörlurar. Han hade sedan länge kollat in Koss Porta Pro, men han hade svårt att bestämma sig. På siba var de som billigast, 299 kronor. Dom har sjunkit rejält i ris nu på sista tiden. Efter många om och men köpte han dom iallafall. Får se om han är nöjd med dom idag.

Sedan bar det iväg hem för en lugn fredagkväll.

Orions pastasallad. God.

.

Work it harder, make it better, do it faster, makes us stronger.

Det skulle jobbas. Axelssons syster som är butikschef i en outlet nere i Skene (Skäne som det uttalas lokalt) ville ha förstärkning när det var dags för inventering i butiken. Något som jag och Fredric börjar få erfarenhet av. Så visst ställde vi upp. På frågan när vi skulle börja fick vi som svar klockan fem. Klockan fem på morgongen den 3 januari skulle vi alltså vara på plats i Skene. Vilket innebar att vi var tvungna att åka runt halv fem från Borås. Det var bara att bita ihop och gå upp tidigt. Lyckligtvis var jag inte så trött som jag trodde att jag skulle vara. Tur var väl det. Efter en härlig frukost bestående av två mackor, te och kaffe var jag mer än redo.

Väl ute i Skene drog arbetet igång och jag och Fredric fick ansvaret för inventering av damavdelningen. En hel del arbete vill jag säga. Men inte farligt. Artikelnummer, antal och märken hit och dit. Allt antecknades och allt gick bra. Revisorn var på plats i butiken och granskade inventeringen. Han lyckades hitta en felaktighet i våra papper. Typiskt. Men det var inga bekymmer. Det komiska var att han var slående lik revisorn ur Stefan och Kristers "Full Frys: Avsnitt 10". Varför möter jag dagligen dubbelgångare av buskis-karaktärer? Lite skrämmande, men fruktansvärt roligt. Jag bara väntade på kommentarer som "Tråkigt, Tråkigt" och "Ni har en differens!". Roligt.

Sedan bjöds det även på frukost. Mackor, kaffe och chilinötter(!). Lyckan var på topp, men jag avvaktade lite med chilinötterna då det inte passade så bra till mackor och kaffe. Lunch hämtades på McDonalds i Kinna. Bättre än inget.

Vi arbetade på och klockan tickade snabbare än man kunde tro. Totalt arbetade vi 13 timmar. Kvart i sju lämnade vi butiken. Man var lite trött, det måste jag medge. Men jag somnade gott på kvällen sen.

Första blicken i butiken.

Sedan serverades det frukost.

Räkna, räkna, räkna, skriva, skriva, skriva.

.

Ring klocka ring.

Nyår blev det. Helt plötsligt var julen över och nyår stod på tröskeln. Men lika fort försvann den. Helt otroligt.

Men det var trevligt så längde det varade. Jag och Axelsson hade planer att tåga ner till Varberg och fira in det nya året där. Och så blev det också tillslut. En klasskamrat till Fredric i Veddige vid namn Philip hade sovplatser över, så där var ett problem löst. Planerna var förfest hos Philip ute i Veddige och sedan möta det nya året vid fästningen i Varberg. Allt var upplagt för succé.

Allt började bra i lilla Veddige. De införskaffade Lapin Kulta på glasflaska avnjöts i ett lugnt och njutbart tempo. Skumpan låg på nerkylning i kylen. Den skulle öppnas vid tolvslaget, det bestämde vi tidigt. Allteftersom tiden gick droppade in mer och mer folk. Både nyktra och onyktra. Trevliga och otrevliga. Men alla var lika glada. Det åt och dracks och allt var trevligt. Det spelades Wii flitigt vid tv:n. Jag, Fredric, Philip, Fanny och Isabelle var kände att vi hade spelat tillräckligt innan allt folket kom. Wii Sports var omtyckt av många.

Det skulle spelas Wii.

Jag och Fredric gick snabbt under ökenamnet "Boråsarna". Inte förvånade dock då vi utmärkte oss ganska tydligt när det gäller dialekt där bland alla Veddige-bor. Tydligen var det väldigt roligt när vi boråsare pratade om väder och hur vi uttryckte orden "cool" och "sluta". Väldigt roligt, ja.

Snart blev det dags för avfärd mot Varberg. Hela entouraget gav sig iväg till stationen för att hoppa på bussen till Varberg. En resa som jag trodde skulle ta runt 20 minuter. Så fel jag hade. Resan från Veddige till Varberg tog 45 minuter. Suck. Men vi var roade på bussen. I sätet framför mig satt nyårets höjdare. Jag vet inte vad han hette, namnet var inte intressant. Men det var iallafall en äldre man från trakterna runt Veddige. Han började prata lite smått med oss alla, och tillslut visade sig att den här killen ägnade sin fritid till att lära sig härma folk. Succé! Han började med bamse, gick vidare till Roy&Roger, gav sig på att härma Carl Bildt och så vidare. Sedan kom finalen. Helt utan förvarning började han prata som Stefan och Kristers karaktär Birger. Skratten gick höga i bussen. Framförallt från mitt och Fredrics håll.

Birger i egen hög(?) person.

Birgers röstliga dubbelgångare. Skrattfest.

Vi kom fram till Varberg vid elva-tiden. Vi gick genom stan och träffade ännu lite nytt folk. Det var kallt som aldrig förr, och jag önskade flera gånger om att jag skulle haft dubbla sockar på mig. Flera gånger. Men tillslut var vi iallafall framma vid fästningen. Klockan närmade sig 12 och det kom fler och fler människor som anslöt sig för att se fyrverkerierna. Klockan slog 12 och champage-korkarna flög högt i luften. Det nya året var kommet. Får se vad detta året har att bjuda på.

Gott nytt, lev väl 2008.

.