Geografilektion, en vanlig onsdag. In kommer Gabriel, vår lärare, med något uppseeneväckande med sig i handen. In bär han med sig en gammal filmprojektor. Laddad med tillhörande 16 mm-film. Själv hamnade jag i extas. Det var som en hälsning från förr.
Gabriel lyckades få igång projektorn och genast fångades man av historiens vindar. Den både lät och väsnades på samma gång. Men på ett härligt sätt. Både maskinen och filmen var fortfarande av god kvalité och det var en upplevelse att se det hela. Den klassiska nedräkningen, knaster i ljudet och surrandet från projektorn. Filmen som var laddad var ett program från sent 70-tal angående glaciärer och inlandsis. Kanske inte det mest intressanta, man vad gjorde det.
Vi har nyss lämnat partiet och kapitlet angående stenar, bergartger och allt som hör till. När vi avlutade sista arbetet sa Gabriel, och jag citerar:
"Ja, då var var vi färdiga med det. Det känns bra. Jag har ju förstått att vissa här tycker att det är, hehe, stentråkigt..."
Och han var så glad, han var så stolt. Han hade sedan länge laddat inför just den repliken. Det kan jag lova. Lärarhumor, jag säger då det. Dom kan om dom vill. Fast att han skrattade till innan sin egen repliks punchline är nog det mest roande i det hela.
Gabriel lyckades få igång projektorn och genast fångades man av historiens vindar. Den både lät och väsnades på samma gång. Men på ett härligt sätt. Både maskinen och filmen var fortfarande av god kvalité och det var en upplevelse att se det hela. Den klassiska nedräkningen, knaster i ljudet och surrandet från projektorn. Filmen som var laddad var ett program från sent 70-tal angående glaciärer och inlandsis. Kanske inte det mest intressanta, man vad gjorde det.
Vi har nyss lämnat partiet och kapitlet angående stenar, bergartger och allt som hör till. När vi avlutade sista arbetet sa Gabriel, och jag citerar:
"Ja, då var var vi färdiga med det. Det känns bra. Jag har ju förstått att vissa här tycker att det är, hehe, stentråkigt..."
Och han var så glad, han var så stolt. Han hade sedan länge laddat inför just den repliken. Det kan jag lova. Lärarhumor, jag säger då det. Dom kan om dom vill. Fast att han skrattade till innan sin egen repliks punchline är nog det mest roande i det hela.
Det skulle ses på film. 16mm-projektor är väl aldrig fel.
.
2 kommentarer:
Haha! Jag som inte brukar svära måste ändå dra till med; Fy faaan va ballt!!!!
Hur lät det? Var det mycket svarta prickar på bilden? Åh, jag hade velat se! Jag ska nog banne mig gå till film-museumet och kolla gamla kameror och sånt någon gång.
Men så är ju Gabriel (eller Gabbe som vi kallade honom, haha) den bästa läraren på Bäckäng!
Skicka en kommentar