Voxpop All Over Again.

Vem minns inte voxpop som gick på svt 1 för en massa år sedan. Jag växte upp med detta musikprogram och jag har så många minnen som gör sig påminda då och då.

Jag minns mycket väl när Hammerfall släptte sin singel Renegade. Videon gick direkt upp på Voxpops topplista. Och jag var livrädd för skelettet som jagade bandet i slutet av videon.

Dr. Bombay var killen som vecka efter vecka låg kvar på listan, och när han kokade ihop en ny låt så ersatte den den äldre låten. Så gick det runt. Och alla satt och sjöng med till "Calcutta, I am a taxi driver in, calcutta", "SOS, the tiger took my family" och så vidare och så vidare. Minnen som sagt.

När The Offspring släppte singeln "Pretty Fly, for a white guy" satta den sig genast på toppen, och om jag inte minns fel så vann den även finalen det året. Helt otroligt. Jag minns att videon var väldigt omdiskuterad och programledaren Henrik Olsson förstod sig aldrig på titeln.

Backstreet Boys var lika etablerade som Dr. Bombay. Varje vecka var de med på listan. Med olika låtar. Och dom vann alltid omröstningen i slutet av programmet. Och jag var alltid lika säker på att det berodde på Axelssons syster Sandra, som var ett stort Backstrett Boys-fan på den tiden. Vilka minnen.

Men guldkornet är och förblir Mr. Oizo - Flat Beat. En gul luten figur som ringer runt och spelar sina beats samtidigt som han diggar i takt, och när han känner sig nöjd lägger han på luren och avnuter en av sina korv-cigarrer. Försök finna ett bättre vinnande koncept. Jag satt hela gårdagen igår i en febril jakt efter låten. Minnet var en aning difust och jag kunde inte sätta fingret på vad han hette nu igen, denna lilla gula figur. Mitt närmnsta försök innan jag gav upp blev Dj Ouzo. Varför han skulle ha samma namn som en grekisk spritsort vet jag inte, men det var så nära jag kom.

Slår upp dagens BT, nöjessidorna. Joel Sjöö har skrivit en krönika där han tar upp artisters inställning till att sälja sina låtar till reklamfilmer. Så nämner han fem sköna reklamlåtar. Och tro min förvåning när jag inser att han tar upp Mr. Oizo. Det måste vara ödet. Det måste finnas en mening med det här. Så det var direkt in på YouTube och söka upp Mr. Oizo, och flat beat.



Nu har jag diggat färdigt för stunden. Kanske ska ta en sväng förbi kylen och hämta en korv, hmm. Kanske ska ringa något samtal också. Sen fortsätter jag digga.

Det kan bli en alvedon innan jag somnar ikväll.

.

Clap clap, go.

Sista dagen på helgen, och lovet med för den delen. Känns lite vemodigt att behöva ställa klockam imorgon för att bege sig till skola än en gång. I en veckas tid har jag kunnat sova ut varenda dag och gå upp när jag känner för det. I alla fall nästan varje dag har varit så. Men nu är det slut på vilan. Tillbaka till skolan, och där väntar arbete. Massor av arbete. Suck.

Sista dagen spenderades på teatern hur som helst. Det var åter dags för UKM på stora scenen. Alltid lika roligt att se vad Borås kan skrapa fram när det gäller kultur bland ungdomar. Jag och Axelsson begav oss tid relativt tidigt för att få bra platser, för det råder alltid risk att man fpr sitta långt up och lång in annars. Inte roligt. Sedan träffade jag även Ida utanför. Så hon gjorde mig och Axelsson sällskap.

Jag ser, och hör, helst musiken under UKM. Och av alla uppträdanden består säkerligen 90% av danssummer. Danser som ser likadana ut, näst intill. Det är hip-hop-gangsta-fucking-street dance (eller vägvals som konfrenciererna så vackert försvenskade det till). Vissa dansare är däremot värda en eloge för vissa är faktiskt riktigt bra. Men rent allmänt, nej tack. Men men, hur som helst så uppskattas de få musikakterna som faktiskt uppträder.

Issues var med för fjärde året i rad nu. Det blir bättre och bättre. I år spelade dom låten "When You're Not Around" som även är med på deras nya EP som släpps den 18/4. Missa inte den.

Ett annat nummer som stack ut var en trio killar som avlossade en redig hardcore/metal-uppvisning. Trummisen går för övrigt på Bäckäng, under namnet Ghandi.

En grupp gjorde ett försök till någon form av indiepop. Men när gitarren var extremt ostämd och basisten inte lyckades träffa strängarna så slog jag dövörat till.

Efter allt uppträdande var det tid att dra sig hemåt. Det blev att stanna till vid Commerce för att inhandla något ätbart. Det blev gifflar.

Gifflarna fick fyra av fem toasters. Kanongott!

.

Who Said Rain?

Torsdagen blev en härlig dag. Men vädret var skrämmande växlande. Går hemifrån med solen i nacken, kommer ner till stan med snö i håret, står sedan och pratar med blandat folk i skinande solsken och lämnar sedan platsen i snöyra och kyla. Borås alltså, Borås. Härligt, men skrämmande omväxlande.

Sedan bar det av till bowlinghallen på katrinedal. En timmes spelande stod på schemat. När vi kommer dit inser vi att det var dags för disco-bowling. Lampor som blinkade, musik på hög volym och uv-lampor som fick en att se löjligt mystisk ut. Härligt. Rent poängmässigt gick det väl inte så bra, men kul var det. Trots att Axelsson försökte få mig i fördärvet med sin kast-teknik..

Det inhandlades en skiva igår också. Längesedan nu, men igår var det dags. Var inne på skivspegeln, och på hyllan för lokala band hittar jag Sonic Palais nya EP. Hade enbart hört några låtar på deras myspace förut. De spelar riktigt skön musik faktiskt. Så det blev att langa upp med 40 riksdaler så var EPn min. Känns bra. Tänk att gå från Noble Motives till Sonic Palais. Det tycker vi om. Sonic Palais är förresten förband åt Hästpojken den 26 april på Rockborgen. Missa inte det.

Disco-bowling, inte helt fel faktiskt.

Sonic Palais - A Monkeys Wedding.

.

Ichi.

Ska ge mig av ner till stan, torsdag eftermiddag. Tar fram jackan ur garderoben och i farten råkar jag dra ner några skokartonger som står prydligt uppradade på garderobens botten. Den ena kartongen, den största, hamnar mitt framför mina fötter med etiketten riktad upp mot mig. Skorna är av ett märke kallat "Ichi". Och jag kan inte låta bli att tänka på senaste filmen som rullade här hemma. Ichi the killer, japansk skräckfilm. Ren psychofilm som får en att fundera över japanernas vett. Filmen har förbjudits i ett flertal länder, och anses vara ett redigt mandomsprov. Omslaget säger allt. Detta är det svenska officiella dvd-omslaget, inget skämt här.


Och här är skokartongen förresten. Inte mina skor för den som undrar.



.

...

Ibland vet man inte om man ska skratta eller gråta. Vista går mig på nerverna rejält ibland. När man för över musik till mobilen vill man helst att det går fort. Enligt vista skulle det den här gången ta 29188 dagar och 23 timmar.. För 50 mb musik.

Lyckligtvis var det bara falskt alarm. Men ändån.

.

Lyssna på.

Mambo Kings - Cancion del Mariachi

Skön soundtrack från Robert Rodriguez's trilogi om El Mariachi. Som kan ses och höras i El Mariachi (1992), Desperado (1995) och Once Upon a Time in Mexico (2003). Gör't.

.

Oreligiös lovsång.

Nej, jag sjunger inte personligen. Men det känns som sång genom vardagen, och det är ju lov. Helt enkelt lovsång. Vad får jag allt ifrån? Inte glöggen i alla fall.

Sitter och läser igenom vänners bloggar och snokar runt lite allmänt för tillfället. Känns som att man är som nicke nyfiken när man går igenom olika människors bloggar, bilddagböcker och profiler på facebook. Och har man inget bättre för sig så är det faktiskt riktigt trevligt.

För just nu har jag faktiskt inget bättre för mig. Inget mer än att ta det lugnt och göra vad jag känner för. Har varit iväg och spelat tennis med mina bröder, och bröderna Axelsson. Så efter en timmes tennis-spelande och en varm och härlig dusch är man härligt mör i kroppen, och då vill man bara sitta ner. Har klunkat i mig en liter vatten också. På okänd tid.

Gick upp tidigt idag också. Tänk vad man gör för vissa människor. Men vissa människor är faktiskt värda lite mer, dom betyder något extra för en. Så det blev en otroligt härlig förmiddag, trots omständigheterna. Sedan bar det av ner till stan vid klockslag tre, Axelsson var sugen på fika sa han. Fast jag var hungrig så det blev ett besök på Spice&Rice innan det inhandlades kaffe på Rozzo (nej, jag tänker inte nämna det nuvarnade namnet. Stället är och förblir Rozzo).

En härlig dag, snart till ända.

Punkt för nu. Cíao.

.

Movietime.

På begäran kommer här bilderna på duken. Den mäter hela 87 tum. Två meter bred är den och täcker hela väggen. Är mäkta nöjd med resultatet. Filmkväll någon kanske?

Duken uppe.

Duken nere.

.

Chips and dip.

Vilken helg det har varit. Påsken till all ära, men helgen har inte varit riktigt så gulfärgad som den brukar/ska vara när det är påsktider. Men inget negativt med det. Det har varit en bra helg ändå. En mycket bra helg.

Påskaftons kväll tillbringades på Kristineberg (det rimmade nästan). Påskfest sas det vara, men det var mer en allmän fest med trevligt folk och härlig stämning. Lagom med folk var det. Träffade människor som man inte har sett på ett bra tag, och det är alltid trevligt. Gamla klasskamrater bland annat. Delar av Ferra IF till och med. Sedan ringde jag några samtal och skickade några sms under kvällen, som jag dagen efter oroade mig över hade tolkats helt fel. Men jag var på en tillräcklig nivå för att göra mig förstådd. Det känns bra.

Kvällens dryck bestod mestadels av vin för min del. När kamratens egen far bjöd på vin ur sin bag-in-box kunde man ju inte säga nej. Så trevligt var det verkligen. Men kvällens fråga återstår. Vad väger egentligen ett bord av massiv sten?

Den här kvällen, söndagskvällen, gick i lugnets tecken. Tv-tittande, god mat och allmänt lugnt tempo. Det har avnjutits iskall cola, och chips med dip. Vem kan säga nej till chips och dip? Skulle kunna nämna ett namn här tror jag.

Nu bär det iallafall av till sängs för min del. Blir att a fram den portabla dvd-spelaren, placera den i sängen och kika igenom en film innan det är dags för John Blund. Funderar på vilken film det blir ikväll. Har några nya intressanta titlar i hyllan för tillfället.

Punkt för ikväll.

Fruktansvärt god dip. Kan rekomendera den starkt. Estrella´s Holiday.

.

Dagens.

Detta inlägget blir nästan på gränsen till en "hej-se-på-mig-och-dagens-outfit-inlägg". Men riktigt så illa är det inte än. Och riktigt så illa ska det inte bli, det lovar jag er.

Hittade iallafall en gammal pipa tillhörandes min far idag. I en liten låda i skymnundan från hans tid i lumpen. Det var som att hålla i en bit historia. Man kunde ana vad denna lilla pipa har varit med om under alla åren. Väl inrökt om inte annat. Och jag kunde inte låta bli att sätta den i mungipan och känna känslan. Av alla dessa kulturmänniskor och celebriteter som man har sett med en pipa hängandes i mungipan. Det var också uppenbart att när man försöker prata med en pipa i munnen så låter man, vare sig man vill eller inte, som självaste Sean Connery. Man drar ett lågt och utdraget "yeesch" för sig själv. Och känslan av skotsk höglänning är väl påtaglig.

Ser nu också att jag gör en "dagens skjortflik" á la Calle Schulman. Från den tiden då bröderna Schulman bloggade för vf.se. Tror att han skulle beskriva den som "lätt hängande casual-flik, känsla av ledig stilrenhet". Vi är ganska lika, han och jag. Vet varken om det är positivt eller negativt. Även han har svarta glasögon, som jag. Fast han bär sina med senilsnöre, det gör inte jag. Det är skillnaden.

- Linus, du och jag är som bröderna Schulman. Fast vi är fasen snyggare. (sagt av bror Victor)
Väl talat bror.

.

Work It Harder.

Ja jäklar. Trots all planering är det alltid samma melodi. Veckan före ett lov är det fullt upp med inlämningar och skrivelser som ska in. Och är det inte det så är det seminarium eller föreningsliv som ska skötas. Mitt liv är som en marionettdocka, och det är jag som styr den. Men det gäller att dra i rätt trådar. Och det är lätt att det går fel. Men hur som helst så känns läget helt okej. Än har jag kontroll över situationen, inga trassliga snören än. Sovmorgon imorgon också, det gör ju läget lite härligare.

Den här dagen började med att vara helt fri från planering. Men sedan insåg jag att jag hade tid på folktandvården 15:30. Har aldrig känt något större obehag för tandläkarbesök, men denna gången klev jag över tröskeln till tandläkaren med en mindre orolig känsla i magen. Förmodligen för att jag aldrig haft något hål i någon tand, och det känns som att det börjar närma sig att det är dags snart. Men munhålan var fläckfri även denna gång. Tur var väl det. Och att sedan få spendera några timmar med härligt sällskap innan det nalkades för folktandvården var ju inte heller helt fel. Denna underbara människa. Det lär skrivas några ytterligare rader om henne i bloggen, inom kort.

Kan även passa på att meddela att rummet nu är färdigt. De sista detaljerna är på plats för ultimat filmupplevelse. Lakanet är nedtaget och har blivit ersatt av en rejäl bioduk/gardin. Jag mår bra nu. Om bild önskas ska jag se till att slänga upp en bild här inom en snar framtid.

Sista nyheten för idag/ikväll. Det är nu klart att jag börjar jobba för Borås Tidning. Fick ett samtal häromdagen från nye chefredaktören för nöjessidorna. Känner helt underbart att få denna möjligheten, nu när det kom så lägligt inför våren och sommaren. Min arbetsuppgift är att recensera nöjen i alla dess former, framförallt konserter på lokala ställen här i Borås. Men det talas redan nu om liverapportering från ett visst festivalbesök..

Men nu är det dags att dra sig till sängs. Få några härliga timmar av sömn. Aktuell tid, 22:50. Första lektionen drar igång vid 10:20. Det känns bra. God natt.

.

Flashback All Over Again.

Då var det dags igen. Har spenderat en halvtimme nu med att ta mig igenom alla gamla bilder som låg på datorn. Bilder från högstadietiden då digialkameran alltid var med. Bilder från en tid då man gjorde sådant man aldrig skulle göra idag. Den här bilden väcker minnen, och känslor. Vilka tider.

Lite mer än ett år har passerat sedan kortet togs. Det känns som igår.

Och nej, jag hade inte glasögon där.

.

Hjälp.

Sätter mig framför skärmen och lägger märke till att lillebror har lämnat internet uppe. Han tillhör den stora skaran människor som spenderar fritiden på bilddagboken.se men som egentligen inte har en aning om vad en bilddagbok innebär. Hur som helst, fönstret är uppe och av ren nyfikenhet läser jag bildtexten till bilden som en kompis till honom har lagt upp. Det skulle jag inte gjort. Jag citerar nu texten. Jag tänker inte skriva den själv, tack vare ctrl+c och ctrl+v slipper jag det. Det hade varit ett brott att citera detta själv. Nu så, häng med om du vågar.

"vi köpte en antik grädd kana och jag skrev i hons toabok en massa roliga hisstorrier! hahaahhahahahahahahahahahahahah xD"

Tjejen är 13 år. Vart är världen på väg? Hjälp...

.

Flashback, Summer Of '06.

Sommaren 06 känns som ett bra tag sedan. Ändå finns det vissa minnen som inte går att förtränga. Minnen av händelser som mycket väl skulle kunna ha inträffat den senaste veckan. Nu blir det en flashback till Sommaren '06. Platsen är Varberg...

Jag och Axelsson fick för oss att åka ner till Träslöv och sätta upp ett tält på campingen under en helg. Kul idé och allt var klappat och klart. Ner till Varberg bar det av. Tåget ner till Varberg central. Där kom första problemet. Hur skulle vi ta oss ut till läjet? Vår planering sträckte sig inte längre än till centralen. Vi hade räknat med en buss, men det gick inga för tillfället. Yra av sommmarsolens sken bestämde vi oss för att det var promenad som gällde. Så med en packning bestående av x antal sportbagar med tillhörande sovsäckar bar det av till fots, med destination läjet.

Efter en lång tids promenad i den gassande sommarsolen ringde herr Schultz och frågade om vi var framme i Varberg, och han erbjöd oss skjuts till läjet. Så den sista kilometern blev det bil till läjet. Fötterna var tacksamma. Men om min högerfot bara visste vad som komma skulle..

Hur som helst. Framme vid campingen slår vi upp tältet på en lämplig gräsplätt. Nära till fotbollsplanen, långt ifrån entrén. Det dracks cola och vi njöt av läget, solen och friheten. Efter ett tag blev det däremot dags att hitta på något. Efter en tids diskussion bestämde vi oss för att promera ut till Apelviken. Vi hade hört att Anthon och våra bröder var nere. Så än en gång bar det av, till fots.

En tillräckligt lång promenad senare var vi framme i Apelviken. Och i la stuga di Anthon finner vi hela entouraget. En del av KS-gänget, som de kallas i vissa kretsar, var där. Det var Denesta, Doktorn och Piloten/trubaduren. Widlund var också på plats. Efter lite konversationer var nästa destination inte långt borta. Apelvikens stolthet, stranden Kåsa. Det inhandlades lime på vägen och sedan promenerade vi vidare. Väl framme på Kåsa åkte citronoljan fram. Bra för det mesta enligt Anthon. Sedan var det tid att kasta lime på stranden. Vilka minnen.

Efter en dag på stranden var det av tillbaka till stugan. Det spelades Jepoardy och det hoppades studsmatta. Det blev en lång kväll i stugan. När klockan slog tillräckligt var det dags för mig och Axelsson att dra oss tillbaka till läjet, där vi hade våra sovplatser. Det var på vägen tillbaka katastrofen inträffade..

Det var sent, det var lagom varmt och lagom kyligt. Efter en hel dag med flip-flops var mina fötter uttröttade. Så jag bestämde mig helt enkelt att det var barfota som gällde. Där, på asfalten i mörket. Det tog inte lång tid innan mina fötter vaknade upp och jag tappade spänningarna i lederna. Det blir uppförsbacke, min stortå väljer att stanna kvar på marknivå i lyftet av foten och jag trampar på min tå istället för på asfalten. Om det nu finns något sådant som en smärttröskel så hoppade jag höjdhopp över den, med råge. Otrolig smärta strålade ut från min stortå. Men fortfarande yr av smärtan slog jag, och Axelsson, fast att det var nog bara en stukning. Det går över tills imorgon. Det blev haltande steg till tältplatsen vill jag lova. Väl framme, lång efter utsatt tid, la vi oss till sömns. Försökte iallafall.

Dagen därpå bar det av till Apelviken igen. Axelsson, jag och min stukade tå gav oss iväg. Det tog säkert tre gånger så lång tid mot var det borde ta. Jag la skulden på min stukade tå. Dagen blev lång, det är inte lätt att göra det man vill med en stukad tå. Allt tar så mycket, mycket, längre tid.

Men sen var det dags för hemresa. Buss till centralen och därifrån tåg tillbaka till Borås. Väl hemma i Borås började jag fundera. Om det nu var en stukning, varför kunde jag inte röra på min stortå? Det blev ett besök på lasarettes röntgenavdelning den kvällen. Resultatet? Det här:



Sjukskötaren skrattade åt mig när jag försökte övertyga henne om att jag hade promenerat från läjet till Apelviken och sedan badat, för att sedan ta mig hem tillbaka till Borås. Visst, det tog mycket längre tid och det gjorde fruktansvärt löjligt ont. Men jag gjorde det. Med en väl bruten stortå. Nu skrattar jag också åt det hela. Men med lite tålamod klarar man det mesta sägs det ju, det har jag nog bevisat med detta äventyret.

Fast de två veckorna med gips blev för mycket för mitt tålamod. Gips upp till knät. För en bruten stortå. Då var min gräns för acceptering sedan länge övergången. Men jag klarade det. Det också.

Denna flashback är nu över. Tillbaka till nuet. Jag har nog skrivit denna bloggens längsta inlägg någonsin. Men nu får det vara nog. Återkommer med andra minnen någon annan gång. Tillbaka till nuet.

.

Friday I'm In Love

Rubriken tåls att användas igen, och igen.

Helgerna har blivit heliga. Jag får andrum och tid att verkligen tänka. Känslan av att komma innanför dörren och göra en lång inandning är det bästa på hela veckan. Nej kanske inte riktigt, men nästan.

Inga direkta planer för helgen i skrivande stund. Blir nog en melodifestval-vaka imorgon dock, kan inte låta bli. Men annars ser det ut att bli, ännu, en lugn och härlig helg.

NN åker hem till hemort och kan inte träffas under helgen. Så inga planer med NN i helgen, tråkigt nog.

Nej, nu blir det att öppna iTunes och låta någon skön melodislinga ljuda ur högtalarna. Nu är det helg, igen.

.

Ge mig nåt som tar mig någonstans.

Det här funkar inte. Två dåliga nyheter på en och samma morgon. Det lär bli en tuff dag det här.

BT.se följer upp arbetet med Pinocchio. Han är nu färdigbygd och redo att transporteras hit. Suck. Läs mer om det, om du klarar av det, på bt.se

Nästa dåliga nyhet fann jag även den i Borås Tidning. Mitt kära Videomix byter namn. Och till vad? Efter nyheterna om Pinocchio blev det här väldigt svårt att ta. Videomix byter namn till, Hemmakväll. Suck.

Hur tänker man? Gå från ett välkänt och fungernade varumärke som Videomix till ett genomsvenskt halvnytt koncept som heter Hemmakväll. Deras förklaring är att "Video låter lite gammaldags". Godtar inte den förklaringen. Inte på långa vägar.

Och det blir ju inte bättre när man ser den nya skylten.

Originalet.

Ingen kommentar...

Från en genomarbetad och fungernade logo till rak och stel tråkig text á la tuggumipop.

Upplever likheter med namnbytet Cafe Rozzo - Köttbulle House. Samma frustration.

.

Daft Punk's Electroma.

Såg en mystisk film i helgen. Alldeles för mig själv. Tror inte att det är många människor som uppskattar filmer som dessa. Kom iallafall över "Daft Punk´s Electroma".

En film med en filmtid på cirka en timme och en kvart, utan några som helst repliker eller konversationer. Däremot en story och fruktansvärt snyggt foto. Det var tydligt att Thomas Bangalter och Guy-Manuel De Homem-Christo (aka. Daft Punk) var starkt inspirerade av Kubricks 2001: A Space Odyssey.

Filmen var rent igenom helt okej. Dock inte filmkvälls-material. Filmen är menat som ett levande konstverk, och det är det verkligen. Stilistiskt vackert.

Det finns dock några saker som får mig att tycka lite mindre bra om filmen. Daft Punk spelas inte av sig själva, det är bara skådespelare. Frågan är om dom helt enkelt nöjer sig med att regissera samt producera. Däremot finns det ingen ursäkt att dom inte använder sin egna musik i filmen. Det hade höjt filmens nivå något rejält.

Men gillar du alternativ film och uppskattar foto på hög nivå så kan du nog uppskatta Dafr Punk's Electroma.

.

Tänk jag drömde.

Tänk jag drömde en natt att jag hade en katt och han... Nej det gjorde jag inte.

Men däremot drömde jag under natten. Jag träffade Alex Schulman.

Jag frågar bara mig själv. Varför Alex Schulman? Av alla människor. Hur kom han dit?

Jag skakade i alla fall hans hand och sa att det var en ära att träffa honom.

John Blund spelar mig spratt om nätterna. Vad kommer nästa överraskning vara? Alex yngre pygmébror Calle kanske?

Läs deras blogg förresten. Om man inte har något bättre för sig. Inte alls i samma klass som Alex förra blogg, men ändå underhållande. Du hittar bloggen på vf.se

.

Extra, Read All About it.

Ja, det har varit lite dålig uppdatering på senaste tiden. Men det har helt enkelt inte hänt något som är värt att skriva om. Så är det ibland.

Helgen spenderades däremot till film och tennis. Under fredagen var det även Bäckängsfest, men festens tema lockade inte direkt och 100 kronor för inträde var inte att tänka på (förköp kostade 50, men jag hade helt enkelt inte planerat för det). Men jag kunde ändå inte låta bli att ta mig till Bäckäng och kolla läget, alltid kul att träffa folk också. Trots regn och bitande kyla var det många som höll isg utanför, trots värmen och pulsen inne i lokalen. Sedan finns det alltid några människor som är trevligare att träffa. Det blev en lång kväll.

Lördagen spenderades med tennis. Det blev en halvdag med bror och bröderna Axelsson. En och en halv timme tennisspelande låter kanske inte direkt krävande, men det är det. Samtidigt fruktansvärt roligt.

Senare på kvällen bar det av till Kristineberg, filmkväll hos Natto. Fredric var trött redan innan, men han somnade till senare än vad jag trodde han skulle göra. Det var gott om folk och det var härlig stämning. Det hela avslutades med att jag och Axelsson begav oss till Hences lägenhet med varsin baguette från 49:an och kollade V.Ä.N.N.E.R. En bra lördag helt enkelt.

Onsdag nu iallafall, och jag är ledig. Det var en underbar känsla att få ligga kvar i sängen och verkligen kunna njuta av morgonen.

Får väl se vad jag hittar på nu. Det finns alltid något att göra.

.

Dagens ljushuvud.

Åker hemåt med brämhults-bussen efter att ha tagit tempen på Bäckängsfesten. Klockan är tjugo i 12 och de flesta som åker med är småberusade och allmänt trötta. Två tjejer i sätet bakom sitter bakom och konverserar om både det ena och det andra. Den ena är orolig att hon luktar sprit, den andra påpekar konstant att hon behöver tömma blåsan. Till slut slänger den ena tjejer ur sig:

Tjej 2: - Fan, jag ska uppfinna en sak som gör att man kan kissa åt varandra!
Tjej 1: - Men hur fasen ska du göra det då?
Tjej 2: - Det vet väl inte jag inte än! Tror du att Einstein visste hur han skulle uppfinna lampan eller?
Tjej 1: - Men Einstein uppfann inte lampan

Grattis tjejen.

.