Avsked på Landvetter.

Och så var det dags för Anthon att återvända till Bakersfield, USA. Det blev att gå upp tidigt i ottan. Halv fem gick larmet på i Henrics lägenhet. Jag, Fredric och Henric gnuggade våra ögon och vaknade till. Martin skulle anlända med bil vid fem. Klockan blev fem, Martin svängde upp på infarten och vi gav oss iväg för att plocka upp bror Victor. Han hade lyckats att smyga upp tyst utan att väcka flickvännen. Men mitt samtal till Victor för att kolla om han var redo hade tydligen väckt henne. Typiskt. Victor klev in i bilen, pigg var han och avresa skedde mot Landvetter.

Det pumpades skön musik ur bilens högtalare hela vägen ner. Martin lyckades hålla sig vaken också. Trots att han såg en aning trött ut. Vi parkerade vid Landvetter och gick in i avgångshallen för utrikesflyg. Där mötte vi upp Anthon med föräldrar.

Det blev en kaffe och lite kort snack innan det var dags för Anthon att ge sig av. Vi följde honom till hans gate, och där blev det dags för gruppfoto innan avsked. Anthon intog "målvaktspose á la 90-tal" och lade sig framför oss. Efter det blev det kram och avsked. Han försvann in i labyrinten av köer och säkerhetsband och satte sig på planet mot Paris med slutdestination Los Angeles. Lycka och välgång Anthon.

Värt att också nämnas. När vi satt och avnjöt klockan-sex-på-morgonen-kaffet kom en besättning gåendes. Bestående av kapten, styrman och några flygvärdinnor. Och piloten var slående lik Quentin Tarantino. Det var skrämmande likt. Det blev ett försök till paparazzi-kort där vi satt med kaffet. Lyckades få med honom i profil. Alltid något.

Morgonkaffe och morgonmänniskor.

Tarantino-piloten i röd markering. Trots att man inte ser likheten på kort. Men det är tanken som räknas.

.

Nothing Else Mathers.

Under en snabbvisit på Videomix fastnade Fredric vid ett tillfälle. Tre tv-apparater som visade MTV stod på. Programmet som visades var "When Metallica ruled the world". Att Fredric stannade upp, under en längre stund, förvånade mig inte en sekund. För att vara ärlig stannade jag till också. Metallica trollbinder, Sad but true. Eller?

Sedan kände vi att det var lika bra att försöka skynda oss hem för att se de sista minutrarna av programmet hemma istället, där man kunde höja volymen. Vi åkte med servicebussen och skyndade oss in. Och ja, vi såg de sista minutrarna. Den allra sista faktiskt. Typiskt.


.

Ugglor i mossen gör succé.

Får inte nog av parlamentet, och detta var verkligen höjden av veckans skrattfest.



"Du måste skaffa familj och kottar fattar du väl"

.

Christmas has left the building.

Nja, inte riktigt. Men en liten del av den iallafall.

Årets jul har varit med beröm gödkänd. Det har frossats i köttbullar, prinskorvar, julskinka, julmust, glögg och allt som hör där till. Humöret har varit nästintill på topp konstant och inga större missöden har inträffat. Det enda som har fattats, och fortfarande fattas, är snön. Idag regnar det tillochmed. Helt otroligt. Någon någonstans vill oss illa.

Men hursomhelst, julklapparna. Dessa julklappar. Årets skörd var över förväntan och jag märker fortfarande av lyckoruset för två dagar sedan. Inför julen önskade jag mig framförallt böcker och film. Och om jag fick det. Det blev nio böcker och 22(!) filmer. Två dvd-boxar av min bror var toppen av lyckoruset. Boxen "A touch of Tarantino", 10 Tarantino-filmer i en och samma box. Inget annat än underbart. Den andra boxen var en samlingsbox med filmer av Alfred Hithcock. Sju stycken filmer, svart-vita såklart. Dessa boxar smekte filmentusiasten inom mig och jag är somsagt fortfarande lycklig. Sedan fick jag även fem fristående filmer av mor och far. E.T, Hoffa, Papillon, Traffic och The Wild Geese. Ah, vilka titlar. Har många härliga filmtimmar framför mig.

Fick också några riktigt härliga böcker. Bland annat en bok om Ernesto "Che" Guevara, en bok om sekter och hemliga sällskap i Sverige och världen och George Orwells bok "1984". Allt detta tillsammans med lite nytt i klädväg och lite gott att äta. Precis som det ska vara.

Lillebror fick Guitar Hero III förresten. Vi har spelat konstant från julaftons kväll. Riktigt underhållande. Att få spela Metallicas "One" och The Strokes "Reptilia", bara för att nämna några, är en helt underbar känsla. Vi har nyss klarat spelet på de två första svårighetsgraderna. Helt otrligt när man tänker efter. Vart tog tiden vägen, egentligen.

Julklapparna från mig till min familj var också uppskattade. Samtliga var nöjda och belåtna. Det känns riktigt bra.

Avslutar med en bild på julklappsskörden. Tack alla.

.

Petssons rimstuga är i farten igen.

Julens rim blev som följande.

Till Far:
- Ledare av alla kaliber har avnjutit dessa i alla tider. Du får även njutning på annat plan är vad du är van. Dryck med smak, på ett helt annat plan.
(Jack Daniel's-Choklad samt ett etui med Montechristo-cigariller)

Till Mor:
- Danssteg, disco och romantik. Allting tillverkat i samma fabrik. Fram med hårsprayen och alla tricksen. Hängder du med i den oljade blixten?
(Dirty Dancing, Saturday Night Fever och Grease på DVD)

Till Storebror:
- Sötma, smak och poesi. Detta är högsta vinsten i lyckans lotteri. Luta dig bakåt med sötman i handen. Känn smaken av vackra Italien på tanden.
(Italiensk choklad, en flaska Liedholm vin á la Italia tillsammans med en bok av Marcus Birro)

Till Lillebror:
- Inta formen av en riktig apa. Avnjut några plattor och sedan rapa. Socker och lycka i en farlig blandning. Glöm för guds skull inte av att sköta din andning.
(King Kong till PS2 samt en ask med After Eight)

Naglade rimen i år känner jag. Lättsamt men framgångsrikt. Jag är nöjd.

Är ni nöjda med era rim i år? Dela gärna med er.

.

Skribenten.

Min första filmrecension är nu publicerad på moviemix.nu. Vilken härlig känsla.

http://www.moviemix.nu/filmrec.asp?ID=4418

.

Det är inte bara i slutet av tunneln som det finns ljus.

Det finns även ljuspunkter i vardagen.

Eller vad säger ni om en Axelsson i hög hatt mitt under pågående julrusning?

.

Tjuvstart.

Ja, idag skedde det en tjuvstart av julen. Vi öppnar klappar den 22 december! Blandade känslor.

Det var iallafall så att Victor, min bror, och hans flickvän Josefin bjöd över familjen på fika i deras lägenhet. Kaffe och lussekatt säger man inte nej till en lördagsmorgon direkt. Och sedan är det alltid lika härligt att träffa sin bror.

Vi hade iallafall bestämt oss för att byta julklappar lite smått med varandra i år. Och detta var det enda tillfället då vi även kunde öppna klapparna tillsammans. Josefin firar julen med sin familj i Torestorp. Så det blev att tjuvstarta två dagar innan jul för att få den rätta stämningen för öppnandet av julklappar.

Det var riktigt trevligt hos Victor och Jossan och alla var glada över klapparna. Och jag måste säga att innehållet i min klapp var toppen av pricksäkerhet. Klappen innehöll pocketboken "Politiska mord genom tiderna - Från Julius Caesar till JFK", kaffegodis och det tidgare kända bloggoffret biscotti. Av samma typ jag rekomenderade för några inlägg sedan. Någon läser bloggen. Underbart.

Om detta var ett provsmak av julen har vi mycket att vänta.

Klappöppning påbörjad.

Klappöppning avklarad.

.

Schools out for winter.

Då var denna terminen över. Tiden har gått något fruktansvärt fort. Det som man tyckte var så långt fram i tiden är nu förbi. Helt otroligt.

Efter en trevlig avslutning innehållande dans, musik, sång, komik, sunes jul och god jul-kramar gick vi ut från skolan för sista gången. För ett litet tag iallafall. Magnus var fruktansvärt sugen på fika, och jag var inte sen på att ryckas med ska jag erkänna. Eftersom de slutade tidigare än oss var Magnus nere på stan innan oss. Långt innan oss. Men ner till stan gick vi iallafall efter avslutad filmvisning i salen. Alexandra, Sofia och Matilda och jag gjorde sällskap ner till Café Viskan där Magnus och några andra väntade.

Det var fyllt till bredden där inne. Vi lyckades få ett bord långt in i caféet tillslut. Vi avnjöt kaffe ocg ciabata och njöt av ledigheten. Magnus, som satt kvar med de andra ett bra tag, kom senare och gjorde oss sällskap.

Vi satt kvar i närmare två timmar. Tiden sänkte inte hastigheten direkt. Liksom tidigare for tiden förbi oss. Som ett hån. Det blev att säga adjö och vi ses. Jag och Magnus valde dock att stanna kvar.

Sedan insåg jag att flickan som flydde Borås då höstterminen började var tillbaka. Amanda som nu förtiden pluggar på musikgymnsaium i Lund var hemma. Där satt hon, på Café Viskan. Och där hade hon suttit ända sin vi kom dit två timmar tidigare. Hel otroligt. Det var ett trevligt återseende. Vi drog igenom lite minnen från sommaren i Hultfred och allt som hörde där till. Härligt.

Men sedan var det dags att dra sig hemåt. Efter tre och en halv timme.

Alla lyckades verkligen att undgå perfektionen på bilden. Klockrent.

.

A Teknis-army couldn't hold us back.

Segern är vår! Åter igen segrar H.A.L.I.B (aka. Bäckäng) över Teknisterna. De tre senaste kamperna har resulterat i seger för Bäckäng. Vårat kära bäckäng.

Och vilken ställning därefter. Hela veckan har det förberetts in i det sista. Kampsånger har tränats in, laget har tränat, tifon har tejpats färdigt, flaggor har tillverkats och stämbanden har värmt upp. Det var en fruktansvärd härlig känsla när vi drygt 700 rödklädda elever från Bäckäng marscherade ner till Boråshallen. Förbi Teknis var vi också på det klara att sjunga en aning högre.

Kampen i sig var ingen höjdare. Faktiskt. Rent resultatmässigt fick vi smisk av Teknis ganska rejält. Dansbandsfotbollen slutade 0-0, såpabandyn slutade 4-1 till Teknis, Dragkampen slutade 3-2 till Teknis, i plankan segrade Teknis (på sekunden) och i sista grenen, holmgången, blev slutresultatet 1-1. Detta efter att holmgången gick av på mitten under pågående batalj. Tråkigt nog. Hursomhelst så betyder inte resultaten så mycket i slutändan. Allting avgörs i finalen, hinderbanan. Goda resultat ger laget dock några sekunder försprång. I Teknis fall fick dom 6 sekunder försprång. Men vad hade dom för nytta av det. Redan vid första stationen, pusslet, kom Bäckängslaget iväg först. Vid andra stationen, köttbulleätargången, hade Bäckäng ett rejält försprång, och höll det till banans slut. Segern var säkrad!

Bäckängsläktaren sprang in på planen i ren glädjehysteri. Och till tonerna av den sedvanliga Seven Nation Army segerdansade vi allihopa på planen. Underbart.

Men frågan kvarstår. Hur såg vårat tifo ut? Eftersom det täckte hela våran läktare kan jag konstatera att det var väldigt stort. Men när man står under så är motivet ganska så diffust. Om någon sitter på bilder av tifot får man gärna skicka dom till mig.

Så, gör som oss. Lyssna på Seven Nation Army och glädjs av H.A.L.I.Bs framgångar. Högre.Allmäna.Läroverket.I.Borås håller än. 106 år på nacken, men lika framgångsrik som alltid.

Ledarbanderollen. Upphängd så att alla kan beskåda.

Vi närmar oss Tekis. Vi både syns och hörs. Mycket väl.

Såpabandyn inleds. Trots förlust höll vi kvar kämparglöden.

Segern är vår, segern är vår. Teknisterna har redan smitit iväg. Så katiga som de var under hela kampens gång kunde man iallafall tro att de skulle stanna kvar en stund. Men icke då.

Läs på bt.se för mer informatiom om allt ståhej. Läs här.

.

Buena Notte.

Efter en dag av total julstädning är man näst intill slut i kroppen. Det är alltid samma visa. Total ångest över att greppa rag om dammsugaren och hinken med rengöringsmedel, men alltid samma totala lycka efter att jobbet är gjort. Så nu sitter jag här, smålycklig men trött. Och rummet luktar en aning citron.

Har preparerat en flaska med vatten och placerat den i frysen. Ska bli härligt att väta strupen med de iskalla dropparna innan det är dags att dra sig till sängs. Känner för att läsa. Har en del att välja imellan. Har ett fåtal sidor kvar av "Liftarens guide till galaxan" (som består av samtliga fem volymer) och ungefär lika många sidor kvar av "Big Bang". Svårt val. Efter jul blir det ännu svårare. Då jag vet att det blir tillökning i bokhyllan med minst en bok. Det är som det är.

Dags att ta ut flaskan ur frysen och dra sig till sängs. Nu.

.

Ho-ho-ho

Insåg precis att "Ensamma hemma II" går på trean för tillfället.

Så mycket julkänsla på en och samma gång, men ändå inte.

"Merry christmas you filthy animal, and a happy new year"

.

Gratis är gott sägs det.

Det var utförsäljning på Filmtoppen ännu en gång. Det var bara att ge sig av och uttöka sitt filmförråd. Alltid lika roligt att kliva in i butiken. Hyllvis samt metervis med film, hundratals titlar och diverse annat filmrelaterat. Erbjudandet "fem filmer för 100 kronor" gör mig glad inombords. Sådär glad i hjärtat (med skårrande "r"), som Johan Glans hade uttryckt sig.

Det blev fem filmer iallafall. Fyra till mig och en till min mor. Hon insisterade på att hon skulle ha den, så det var bara att ge sig. Den filmen kommer jag däremot inte nämna i den här texten. Filmerna jag valde ut blev:

- The Departed (Äntligen är den min, den har varit saknad) (IMDB)
- Casino Royale (Vad jag man säga, kunde bara inte låta bli) (IMDB)
- Kill Your Darlings (En svensk-amerikansk film, wild-card) (IMDB)
- The DaVinci Code (Tappade bort den, nu har jag den åter) (IMDB)

Efter att ha valt ut de titlar jag skulle ha fick det även bli lite tilltugg. Nachochips och Cola på glasflaska föll mig i smaken direkt. Billigt var det också. Total lycka.

Dock så hade dom inte kvar några pop-corn, som dom hade senaste gången. Men efter att vi frågat personalen så hamnade det en låda på disken. Kvinnan bakom disken gav oss ett leende och ett enda litet ord, "Varsågod". 37 påsar pop-corn, utan en krona betald. Jo jag tackar ja. Hjälp.

37 påsar pop-corn. Det sägs att gratis är gott. Men i det här fallet så vet jag inte riktigt.

Så, filmkväll inom kort möjligtvis? Någon som är sugen?

.

Alternativ ersättare.

Beökte Wayne's Coffee häromdagen. Slogs av tanken att jag faktiskt njöt av stället. Hittade inga direkta felakrigheter eller skavanker alls. Kaffet, gott. Biscotti, gott. Gigantisk kanelbulle, gott.

Men är Wayne's en möjlig ersättare till Rozzo. Det återstår att se.

Måste rekomndera den biscotti som de säljer. Testade inte deras hembakade. Köpte istället en minivariant på påse. Direktimporterad från italien. Skrämmande god.

Iallafall. Wayne's Coffe, I'll be back.

Förlåt att jag citerar amerikansk skitfilm.

Somsagt, rekomenderar dessa.

Jag kommer tillbaka (det lät bättre).

.

Another brick in the wall.

Besökte högskolan under tisdagen med klassen. Samtliga naturarer från samtliga gymnasieskolor i Borås var inbjudna. Trots att jag förmodligen väljer samhällsinriktningen i tvåan så räknas jag, och min klass, som naturare. Ibland är det härligt att gå en inriktning som grundar sig både i samhällsvetenskap och naturkunskap. Ibland.

Men hursomhelst. Föreläsning stod på schemat. Tre lektorer och doktorander skulle föreläsa angående nobelpriser genom åren. Fysik, kemi och fysilogi. Det blev intressant faktiskt. Om föreläsaren lyckas fånga sin publik. Föreläsningen angående kemi hölls av en man från Sydafrika. Han tappade mig någonstans i mitten när han för fjärde gången redovisade hur ämnen bryts sönder och bildar nya molekyler i en katalysator.

Den förste föreläsaren måste även han omnämnas. En man med frisyr á la Mr. Ace Ventura, tweedkavaj, grönrutig skjorta med tillhörande matchande och överdimensionerad fluga. Mycket lyckat.

Det började mindre bra. Felmeddelanden på samtliga monitorer. Och nej, bilden är inte manipulerad.

Föreläsening avslutad. Tack och hej.

.

Granplundringen började tidigt i år.

Gånghester nu för tiden. Gamla hemtrakter. Skrattar åt allt det hela. Vad är det som händer där ute nu för tiden? Vem tar sig tid klockan två på natten och sågar ner en tio meter hög gran? Till ingen nytta.

Läs hela artikeln här: http://www.bt.se/nyheter/boras/tavlingsgran-nedsagad(366792).gm

När vi fick för oss att ta rollen som irritationsobjekt mot pensionärerna blev det på sin höjd att ringa på dörren och sedan springa därifrån.

"For the times they are a-changin"

Axelsson, vad säger du om händelsen? Några misstankar möjligtvis?

.

En chiwawa, och en liten bebis.

Ägnade dagen åt att träffa hemvändaren Anthon tillsammans med min bror och Fredric. Det blev att kolla på bilder, och filmer, från Anthons äventyr i Amerika (vilket också låter som en boktitel). Det var en hel del bilder, men inte en tråkig stund. En kopp kaffe och många skratt blev det. Det var allt från Las Vegas, thanksgiving, roadtrips, strandhopp, frisyrer och starbucks.

Sedan bar det iväg till Pizzeria Super Star (ja det ska vara särskrivet, tyvärr). Vi skulle ge oss på varsit tefat. Det blev som följande:

Jag - Tefat
Victor (min bror) - Husets special
Anthon - Tefat
Fredric - Africana

Jag insåg snabbt att jag var riktigt hungrig, och innan jag visste det så var mitt tefat borta från tallriken. Jag åt upp det på en gång. Bearnaisesåsen tog också slut. De andra skrattade åt mig. Jag skrattade faktiskt åt mig själv faktiskt. Anthon förvånades och ville ge mig titeln "Pizza-master". Inte någon hedrande titel direkt kanske, men jag förtjänade den tyvärr. Saken var den att det som gjorde att jag förtjänade titeln var att jag åt upp det Fredric lämnade kvar. En fjärdesels africana.

Sedan åkte vi hem till Victor för en snabb kopp kaffe och lite youtube-surfande. Sedan var Anthon tvungen att ge sig av. Jag och Fredric stannade kvar en stund och kollade Man United - Derbyshire. Men sedan gav vi oss iväg.

Nu sitter jag här med ett glas vatten och en morot. Måste gottgöra för mitt frosseri tidigare idag.

Och ja, jag är fortfarande mätt. Jättemätt för att vara ärlig.

Ett glas julmust skulle sitta fint. Senare.

"Åh, vad gott med glass tänkte jag när jag tog den lilla skålen. Men när jag tog en sked insåg jag ju att det var smör. Fan." - Anthon på hotell i USA.

.

Survivor.

Kan man minst sagt säga.

Att vara så nära total katastrof har jag aldrig varit, och kommer nog aldrig att vara.

Fredag morgon, ger mig av till skolan. En aning försenad så jag går med rappa steg. Går den vanliga vägen genom det nyanlagda skogspartiet, samma stig som alltid. Det småregnar, är lite smått irriterad. Kommer fram till sluten av stigen. Där börjar katastrofen. Märker igenom mina hörlurar att det är något oljud. Tar ur hörlurarna och märker att tio meter framför mig står några arbetare i reflexvästar och fäller ett träd, ett träd av storlek "Livshotande-om-du-av-händelse-hamnar-under". Jag stannar upp för att låta dom göra sitt jobb så att jag kan gå förbi när träder är fällt. Ställer mig bredvid en av arbetarna som står, vad jag ansåg, på säkert avstånd från trädet. Trädet knäcker till, det börjar falla och byter riktning. Och åt vilket håll vänder trädet? Jo, åt mitt håll förstås! Inser att en katastrof är nära, kastar mig åt sidan med hela ekipaget (paraply, våt jacka och sportbag innehållande skolmaterial och idrottskläder). Träder dunsar ner på marken, tre meter bakom mig på ett ungefär. En smärre chock träffar mig. Ja.

Gick därefter iväg på väldigt ostabila ben och med lite snabbare andning. Kan inte sluta tänka på hur fel det kunde ha gått. Istället för att tänka på hur bra det tillslut gick. Typiskt mig. Hyperventilerade åt situationen då, småskrattar åt den nu.

Men jag sitter säkert nu. Men jag hängde väldigt löst där under någon sekund.

Trädet på bilden har ingen koppling till händelsen. Jag prioriterade inte att få upp kameran med ett träd hängade några meter ovanför mig.

Haha! Läskigt läge. När jag är färdig med blogginlägget slumpar iTunes fram "kent - beskyddaren". iTunes vill mig något. Skrämmande.

.

Juleskum, check. Glögg, check. Klappar, check. Snö, hmm.

Julen närmar sig med stormsteg. Blandade känslor faktiskt. Klart att man vill ha jul och man längtar så fruktansvärt. Men när julen tar slut/är över vill man bara att tiden ska stanna. Att allt ska vara som det är. Samtidigt vet man att när julen är över är det bara att gå vidare. Men, samtidigt är det viktigt att komma ihåg en viktig del i det hela. Än är inte julen här, och då ska vi inte oroa oss över tiden efter den.

Alla klappar är iallafall inhandlade. Måste vara rekord av något slag. Färdig med julhandeln den 5 december. Jag funderar starkt på om jag drabbades av något jul-virus i år. Och att jag lider av bieffekten just nu. Är förkyld och snorig som, ja jag vet inte vad. Förkyld och snorig är jag iallafall. Hursomhelst så kom jul-känslan tidigt. Den första julmusten drack jag i början av november, glöggen kom kort därefter (inklusive mandlar), juleskum åts till båda dryckerna och julhandeln är somsagt klar. Hjälp. Eller vad ska man säga?

Det var det, om det. (Citerat Anders Wirdefeldt, insiderhumor á la Bäckäng)

Nu blir det kaffe samt säsong 6 och 7 av V.Ä.N.N.E.R

Kan rekomendera bloopers-avsnitten på youtube. Humor.

.

Ready for takeoff, and rotate.

Kvällen avsnlutades med att fortsätta bygget av Henrics flygsimulator. Det behövdes efter den här mörka dagen.

Bygget påbörjades igår, och fortskred idag. Bygget har gått bra. Ska bli spännande att se resultatet. Det är lite småsaker som saknas, men det är saker som byggs på all eftersom. Simulatorn kommer att utvecklas med tiden. Kan meddela att Henric är mycket(!) glad över simulatorns födelse.

Henric provsitter sin simulator. Han är glad. Alltid lika glad.

I skrivande stund står Henric i sin källare och målar bygget. När kortet togs var det fortfarande färglöst, enbart spånskivor.

Känns bra att vår förra stationära burk kom till användning. Och det fungerar som en klocka, fortfarande.

Passar även på att lägga in länken till Hences blogg här till höger. Han är dålig på att uppdatera nu, men han har lovat att skriva några rader inom kort. Kolla in bloggen.

.

Mitt hjärta gråter.

Dagen började måttligt katastrofartat, och fortsatte likaså. Men när jag vandrade genom höst/vinter-regnet förbi Café Rozzo så var måttet rågat. Vardagen föll samman.

Ännu en gång har det stängt! Och inte bara att en sådan härlig plats som Rozzo har stängt, den som har satt upp pappret med text har samtidigt passat på att våldta det svenska språket. Något fruktansvärt. Ett flertal särskrivningar, felaktiga meningsbyggnader och så vidare. Vart är världen på väg? Hjärtat gråter. Jag vill inte ha ett, och häng med nu, jag citerar texten. "Köttbulle café med äkta potatis mos med persiskt vegetarisk rätter med 120 år concept och hem gjord senap". Hjälp.

Anthon, när du kommer hem så kan du tyvärr inte åter avnjuta en kanna kaffe från Rozzo. Vet att även du njöt av Rozzos utbud. Men nu är det så här, vi får hitta en lösning.

Imorgon blir det sorgeband på vänsterarmen.

.

Alive.

Kan verkligen tipsa om senaste live-skivan med Daft Punk. Fransk electromusik låter fruktansvärt bra (inspelat) live. Fårvånande bra.

Två hjälmprydda människor(?) som pumpar ut musiken från en upplyst pyramid. Hmm. Vackert? Eller bara härligt häftigt?

It´s Alive.

.

Han/hon/den/det.

.. lyckas med att vända min dag upp och ner. Ja ja, det är väl bara att acceptera och inse läget. För vissa går "den-där-mannen-som-hade-en-son-som-vandrade-på-jorden-och-utförde-mirakulösa-och-överdimensionerade-mirakel" före.

Idag blev jag åtsidosatt.

Ateisten inom mig skriker.

Högt.

.

Extrema vägar, med lycka.

När man får något av en vän så blir man verkligen glad. Glad djupt inombords. Men när man får en cd-singel, då är det verkligen total lycka. Iallafall när det gäller mig.

Singeln i fråga var "Moby - Extreme Ways", ifrån 2002. Singel från albumet "18". B-sidan "Love Of Strings" är helt enkelt underbar. Funkar vid alla tillfällen.

Tänk vad små saker kan bringa stor lycka. Otroligt.

Avslutar med en bild och ett djupt tack till Sara. Tack än en gång Sara.

.