Då var denna terminen över. Tiden har gått något fruktansvärt fort. Det som man tyckte var så långt fram i tiden är nu förbi. Helt otroligt.
Efter en trevlig avslutning innehållande dans, musik, sång, komik, sunes jul och god jul-kramar gick vi ut från skolan för sista gången. För ett litet tag iallafall. Magnus var fruktansvärt sugen på fika, och jag var inte sen på att ryckas med ska jag erkänna. Eftersom de slutade tidigare än oss var Magnus nere på stan innan oss. Långt innan oss. Men ner till stan gick vi iallafall efter avslutad filmvisning i salen. Alexandra, Sofia och Matilda och jag gjorde sällskap ner till Café Viskan där Magnus och några andra väntade.
Det var fyllt till bredden där inne. Vi lyckades få ett bord långt in i caféet tillslut. Vi avnjöt kaffe ocg ciabata och njöt av ledigheten. Magnus, som satt kvar med de andra ett bra tag, kom senare och gjorde oss sällskap.
Vi satt kvar i närmare två timmar. Tiden sänkte inte hastigheten direkt. Liksom tidigare for tiden förbi oss. Som ett hån. Det blev att säga adjö och vi ses. Jag och Magnus valde dock att stanna kvar.
Sedan insåg jag att flickan som flydde Borås då höstterminen började var tillbaka. Amanda som nu förtiden pluggar på musikgymnsaium i Lund var hemma. Där satt hon, på Café Viskan. Och där hade hon suttit ända sin vi kom dit två timmar tidigare. Hel otroligt. Det var ett trevligt återseende. Vi drog igenom lite minnen från sommaren i Hultfred och allt som hörde där till. Härligt.
Efter en trevlig avslutning innehållande dans, musik, sång, komik, sunes jul och god jul-kramar gick vi ut från skolan för sista gången. För ett litet tag iallafall. Magnus var fruktansvärt sugen på fika, och jag var inte sen på att ryckas med ska jag erkänna. Eftersom de slutade tidigare än oss var Magnus nere på stan innan oss. Långt innan oss. Men ner till stan gick vi iallafall efter avslutad filmvisning i salen. Alexandra, Sofia och Matilda och jag gjorde sällskap ner till Café Viskan där Magnus och några andra väntade.
Det var fyllt till bredden där inne. Vi lyckades få ett bord långt in i caféet tillslut. Vi avnjöt kaffe ocg ciabata och njöt av ledigheten. Magnus, som satt kvar med de andra ett bra tag, kom senare och gjorde oss sällskap.
Vi satt kvar i närmare två timmar. Tiden sänkte inte hastigheten direkt. Liksom tidigare for tiden förbi oss. Som ett hån. Det blev att säga adjö och vi ses. Jag och Magnus valde dock att stanna kvar.
Sedan insåg jag att flickan som flydde Borås då höstterminen började var tillbaka. Amanda som nu förtiden pluggar på musikgymnsaium i Lund var hemma. Där satt hon, på Café Viskan. Och där hade hon suttit ända sin vi kom dit två timmar tidigare. Hel otroligt. Det var ett trevligt återseende. Vi drog igenom lite minnen från sommaren i Hultfred och allt som hörde där till. Härligt.
Men sedan var det dags att dra sig hemåt. Efter tre och en halv timme.
Alla lyckades verkligen att undgå perfektionen på bilden. Klockrent.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar