lördag 9 februari 2008

Plagiat- och Katastroffestivalen.

Suck, jag gav melodifestivalen en chans. Och jag blev musikaliskt misshandlad och äcklad på köpet. När det kommer till melodifestivalen blir vårat avlånga land stelt och trångsynt, mer än vanligt. Aldrig har jag skrivit en svordom i denna blogg, men det är det dags för nu. Efter att jag har tagit del av något så johansson-svenskt som festivalen vid namn melodifestivalen. Jävlar var jag är arg.

Face 84, fyra tjejer från varberg. De var den kvinnliga motsvarigheten till Gyllene Tider. Deras låt var faktiskt nästan helt okej. En typiskt sommarlåt som kommer få benämningen "sommarplåga". Face 84 kom sist!

Velvet, härliga velvet. Den enda låt som det var lite fart och tempo i. Det lät som vilken eurodisco/dance-låt som helst iochförsig, men det lät på samma gång ganska bra. Men låten gick inte ens vidare till andra chansen!

Men denna Christer Sjögren. Som går direkt till final. Låten heter "I love Europe." Och.. Nej, jag stoppar där. Det räcker att säga hans namn så mår man illa. Men han gick till final. Tack vare alla dessa tanter i vårat land som är någonstans runt 60+ och som tycker att han är fantastisk artist. Men visst, låt han stå på en scen någonstans nere i Europa och representera vårat land. Då finns det kanske en chans att han fastnat någonstans så slipper vi iallafall se honom sen. Usch. Det enda ordet jag kommer på om honom just nu. Usch.

Sedan var det fröken Tapper. Ja det var ju så synd om denna Tapper. Hon lider ju av parkinsons. Usch är det enda ordet för henne också. Det stank vädjan om tröströster lång väg redan innan festivalen. Låten var tillägnad sin nya man som gett henne kraft att ta sig igenom sin sjukdom. "Det finns mirakel" hette låten. Tragiskt, fantasilöst, absurt och rent av äckligt. Hon tittade in i kameran med sina våta hundögon och impregnerade svenska folket att tycka synd om henne. Usch.

Nej, frågan är om man ska fortsätta se på detta spektakel. Det fanns bara en liten ljusstrimma i detta mörker. Och han heter Björn Gustafsson. Ja denna Björn Gustafsson. Man fick sig ett gott skratt av hans enmansshow på scenen. Helt underbart underhållande. Det lär kunna ses på YouTube inom kort. Jag lovar att länka videoklippet här på bloggen. För det ska ses. Så är det bara.

Nej, nu bär det av till tv:n igen. Det finns säkert något bra att se på. Allt är bättre än melodifestivalen just nu.

Usch.

.

1 kommentar:

Emilie Pyrén sa...

Har inte vart bloggaktiv varken på läs- eller skrivsidan. Så slänger ihop alla kommentarer på dina inlägg här.
Björn Gustavsson är kung. Tråkigt bara att hela svenska folket upptäckt honom. Jag ska leta efter någon annan guldklimp att skratta åt.

Ser att du har fått en ny Head-logo. Snyggt!

Haha, tillåt mig gapflabba åt; Köttbulle House. Det är tragiskt! Fast kul att skratta åt. Ska nog praktisera där och få en t-shirt med ett stort rosa tryck på ryggen; KÖTTBULLE HOUSE.