Lek inte med maten sägs det.

Det har kommit till den stunden att jag var tvungen att testa matutbudet på Café Orkidé - Köttbulle House (det gör ont att skriva det, Köttbulle House). Det första jag upptäckte var att det var dyrt, allt var dyrare än på andra ställen. Förutom kaffet. Men till slut blev det en köttbullemacka för 35. Vad ska man annars testa på Köttbulle House.

Helt okej faktiskt. Egenlagade köttbullar är ett plus i kanten. Något som däremot var ett minus var det att deras bröd var slut, vid kavrt över på en lördag. Och det fanns inte mycket att välja på. Axelsson tog iallafall två frallor. En ostfralla och en ost- och skinkfralla. Det visade sig att båda var med ost och skinka till slut.

Axelsson kastade iallafall över en bit paprika på min tallrik, han orkade tydligen inte den. Den lade sig på ett sätt att den misstogs för smygreklam. Den här kände man allt igen. Just Do It, right?

.

It's nerver sunny in Borås.

Men idag var det faktiskt det. Vid 12-tiden sprack himlen upp och solskenet bländade. Ddet blev ju inte sämre av att skoldagen varade mellan 09:25 - 12:15. Underbart. Så det var en fröjd att vandra hemåt, med lite Gaelic Storm i hörlurarna var stämningen på topp.

Nu, fyra timmar efter ungefär, så är det gråtråkigt igen och det regnar. Men det var några timmar av lycka där. Några iallafall.

.

Du är hej och skepp ohoj.

Han gör det igen. Hur lyckas han egentligen. Hans framträdanden är lika klockrena som Smala Sussie. Varenda replik, varenda rad, kan citeras om och om igen. Och det är alltid lika underhållande. Undrar om han kan fortsätta toppa sina kommande hittepå. Det här tar iallafall nästan priset.


.

Låtsasjapanerna äntrar Bäckäng.

När man kom till Bäckäng i morse möttes man av den här lappen i lobbyn.

Först tänkte jag att det var någon lek- och spelförening som varit i farten men sedan kom jag på att det var skolans lolitaförening som skulle ha något hittepå på Bäckäng under helgen. Den här japanhysterin breder ut sig rejält nu. Har inget emot det egentligen, men det börjar växa lite allt för stort nu.

Lappen var hursomhelst jäkligt underhållande. Inte för att jag har några direka värdesaker i skåpet för tillfället, men man tog sig allt en extra titt för säkerhets skull. Man vet ju aldrig med det där låtsasjapanerna. Wakarimas ka?

Nej, nu blir dett att värma upp inför kvällen. Har kommit över VIP-biljett till indieklubben ikväll. Det innebär efterfest. Det här blir spännande. Högtalarna går varma här nu när det spelas Daft Punk, Arctic Monkeys, Robyn, The Killers, SMK, Arcade Fire med mera. Det lär bli en bra fredag det här.

.

Ruskigt.

Regn och rusk. De två orden förklarar Borås väder för tillfället, mycket bra. Det blåser halv storm och allt regn som inte har fallit ännu kommer på en och samma gång. När jag promenerar hem från en skoldag utan paraply är jag tvungen att dra på mig luvan på duffeln. Inte det trevligaste, känner mig instängd. Samtidigt som det regnar och ruskar. Känner mig som självaste gråmunken William av Baskerville när jag vandrar genom gatorna med luvan dragen över huvudet.

Hoppas på en bättring. Allt annat är ju på topp för tillfället. Allt utan detta väder. Detta Boråsväder.

.

Veckorapport.

Det är lite som händer nu under veckan. Både bra och dåligt faktiskt.

Positivt:

- Inte allt för mycket skolarbete på gång

- Temperaturen börjar närma sig behaglig nivå

- Snart dags för Cineramas premiärkväll

- Rummet ändrat och anpassat för filmvisning, äntligen

- Elfsborg verkar taggade inför kommande säsong

- På fredag öppnar Borås första, och enda, riktiga indie-klubb

- Planerna inför sommaren börjar ta form

Negativt:

- Säsong fyra av Entourage verkar vara svår att få tag på

- Jag har ännu inte börjat leta jobb

- En nära vän har slutat Bäckäng. Ska istället börja LBS till hösten

- Det snöade häromdagen

Summa sumarum, det är bra nu. Men några skavanker finns det allt. Samtidigt så vet jag att jag kommer att hitta Entourage säsong fyra. Jag har några alternativ kvar att kolla upp angående jobb. Och denna vän som slutat Bäckäng gör det för att hon har erbjudits ett jobb. Men hon ska inte lägga av med utbildningen för det.

Så det enda negativa var att det föll lite snö häromdagen. Men det är borta nu.

Nu var jag nära att citera en rad ur en redigt dåligt låt här av en viss svensk hip-hop/rap-artist som tror att han är svarthyad. Men jag skippar det. Och nöjer mig med att säga, läget är bra nu.

.

Contributo numero cento.

Inlägg nummer 100. Hoppsan ja. Hade planer på att göra något speciellt, skriva något speciellt. Men det får bli ett litet inlägg bara. Inget mer med det. Men så mycket kan jag rapportera att vardagen börjar bli ljusare. Det börjar att gå vägen nu.

Börjar få tillbaka mitt riktiga humör nu. Nu när solen stannar uppe lite längre. Nu när våren kommer.

Och det är underbart.

Inlägg nummer 100, det var det det. Kanske ska fira med några köttbullar? Från Köttbulle House kanske? Det hade varit något.

.

Kaka på kaka, sorg på sorg.

Jaha, då har det hänt igen. När jag trodde att det var som värst så kunde det faktiskt bli lite värre.

Gamla Café Rozzo har öppnat igen. Det som jag skrev om tidigare i höstas, då det föregick VM i särskrivning och felaktig meningsuppbyggnad. Nu heter det "Cafe Orkidé" med bihang. Gjorde min premiär där igår, jag gav stället en chans. Men det gick inte att slutta skratta åt eländet.


Bihanget är "Köttbulle House". Det finns två saker som får mig fundersam över vart vi är på äg idag. Melodifestivalen, och det här. Vad fasen är det här? Köttbulle House. Jag blir ledsen. Det är särskriven svengelska. Och visst, i engelskan särskriver man ofta ord. Men här har vi något så svenskt som "köttbulle" i början av ordet, och då blir en särskrivning inget annat än komisk. Och varför är det skrivet i rosa?

Och vad innebär är ett "Köttbulle House" egentligen? Så mycket vet jag att köttbullarna kostar 10 kronor, styck.

Hmm, ja ja. Kaffet var okej. Men man fick det inte serverat på gammalt Rozzo-sätt. Här var det kokekaffe i kopp. Fast priset på 15 kronor är ju helt okej.

Dags för frukost nu. Och senare idag bär det av till arenan, Elfsborg möter Bröndby. Det lär bli en bra dag det här.

.

Dagens tips.

Dagens låt: Hästpojken - Shane MacGowan

Dagens serie: Entourage (Äntligen tog jag mig tid att börja se den, succé!)

Dagens mat: Bulgur med bruschetta-mix samt blandade grönsaker. Avnjuts tillsammans med ett glas cola. Mycket gott.

.

Hultsfred '08.

Läser det nya bandsläppet till Hultsfred '08. Och jag kan inte annat än att fortsätta ifrågasätta bokningarna. Förra året satsade festivalen främst på halvt okända namn med förhoppningar att de senare skulle göra succé på den svenska musikscenen och att man då kunde stoltsera med "vi var först, dom spelade på våran festival". Så kändes det iallafall. Festivalen lockade inte fullt så många människor som förväntat, de halvt okända artisterna gjorde ingen succé och festivalen gick back med många kronor. Man sa att man tills nästa år hade lärt sig en läxa och skulle "göra om och göra rätt". Ja, änsålänge ser det inte ljust ut.

Det finns några ljuspunkter ändå. Några namn som kan locka majoriteten (här nämnda utan någon som helst personlig åsikt) kan vara HIM, Babyshambles, The Hives, Danko Jones, Timo Räisänen, Rufus Wainwright, Miss Li, Sugarplum Fairy och Rage Against the Machine. Sedan finns det 24 andra bokade artister som känns osäkra. Bokningen av Rage Against the Machine är vågad. 2000 besökte de Hultsfred och det hade varit kanonsuccé. Får väl se om det blir favorit i repris. Ett annat namn som inte är så oväntat är Hästpojken, ren pop från Göteborg. Hultsfredsfestivalen brukar gilla att ta upp nya popartister. Och Hästpojken är faktiskt helt okej.

Men ser man till bokade artisterna till Peace&Love i Borlänge ser man skillnaden. Där ser vi ett riktigt framgångsrecept. Sex Pistols, Håkan Hellström, Mando Diao, In Flames, The Hellacopters, Millencolin, Teddybears STHLM, The Wombats, Caesars, Looptroop, Eldkvarn, Hardcore Superstar och Christian Kjellvander är några av de bokade artisterna. Så om Hultsfred vill ses som den största festivalen i Sverige fortsättningsvis får man nog ta sig i kragen och inse, att det funkar inte att försöka satsa på osäkra och halvt okända artister. Man måste skaffa sig en festival som erbjuder en mångfald olika musikstilar som lockar en mångfaldig publik. Trots en sargad plånbok från förra årets katastrof borde man kunna boka några riktiga dragplåster. Hoppas på nästa bandsläpp.

Trots all negativitet, änsålänge, så längtar jag till Hultsfred. Campingområdet är ändrat i år och allt är mer koncentrerat. Riktigt härligt. Ängen blev nog för dyr i år.

.

Sportlovspremiär.

Första dagen på lovet är genomförd. Trots att det kallas sportlov har jag inte planerat någon direkt aktivitet med koppling till sport. Däremot lär det bli en del fotboll under veckan. Möjligtivs basket också. Kan bli spännande att se hur laget klarar sig utan McDade. Den handledsbrutna giganten. Hur som helst, fotboll blir det.

I lördags var det dags för träningsmatch som tidigare nämnt. Elfsborg mötte Kalmar på arenan. Det blev förlust med 0-2. Tråkigt. Första halvleken bjöd inte på mycket fotboll från Elfsborgs håll, men dom ryckte upp sig rejält i andra.

I måndags var det ännu ett besök på arenan. Tänkte se Elfsborg eftermiddagspass. Efter att ha sett Svensson och Lucic vandra över stora torget med en stor påse från BR blev jag rädd att det skulle missa träningen. Men de båda var på plats. Sjöhage har också tydligen kommit hem till Borås, men han syntes inte till på träningen. Inte heller Ishizaki, han skadade sitt knä rejält under matchen mot Kalmar. Och det såg faktiskt ut att göra ganska ont. Knäskador är inte roliga.

På lördag blir det åter träningsmatch. Elfsborg möter Bröndby. Får hoppas att Lucic är återställd från sin magsjuka, att Ishizakis knäskada har läkt och att Sjöhage kommer in i spelet. Det lär bli spännande.

Det var träning för Elfsborg på arenan. Puls- och konditionsträning var det som gällde.

Beställer man en stor kaffe på Waynes, ja då får man en STOR kaffe.

.

Björn Gustafsson.

Jag håller vad jag lovar. Det här är humor, på hög nivå.


.

Plagiat- och Katastroffestivalen.

Suck, jag gav melodifestivalen en chans. Och jag blev musikaliskt misshandlad och äcklad på köpet. När det kommer till melodifestivalen blir vårat avlånga land stelt och trångsynt, mer än vanligt. Aldrig har jag skrivit en svordom i denna blogg, men det är det dags för nu. Efter att jag har tagit del av något så johansson-svenskt som festivalen vid namn melodifestivalen. Jävlar var jag är arg.

Face 84, fyra tjejer från varberg. De var den kvinnliga motsvarigheten till Gyllene Tider. Deras låt var faktiskt nästan helt okej. En typiskt sommarlåt som kommer få benämningen "sommarplåga". Face 84 kom sist!

Velvet, härliga velvet. Den enda låt som det var lite fart och tempo i. Det lät som vilken eurodisco/dance-låt som helst iochförsig, men det lät på samma gång ganska bra. Men låten gick inte ens vidare till andra chansen!

Men denna Christer Sjögren. Som går direkt till final. Låten heter "I love Europe." Och.. Nej, jag stoppar där. Det räcker att säga hans namn så mår man illa. Men han gick till final. Tack vare alla dessa tanter i vårat land som är någonstans runt 60+ och som tycker att han är fantastisk artist. Men visst, låt han stå på en scen någonstans nere i Europa och representera vårat land. Då finns det kanske en chans att han fastnat någonstans så slipper vi iallafall se honom sen. Usch. Det enda ordet jag kommer på om honom just nu. Usch.

Sedan var det fröken Tapper. Ja det var ju så synd om denna Tapper. Hon lider ju av parkinsons. Usch är det enda ordet för henne också. Det stank vädjan om tröströster lång väg redan innan festivalen. Låten var tillägnad sin nya man som gett henne kraft att ta sig igenom sin sjukdom. "Det finns mirakel" hette låten. Tragiskt, fantasilöst, absurt och rent av äckligt. Hon tittade in i kameran med sina våta hundögon och impregnerade svenska folket att tycka synd om henne. Usch.

Nej, frågan är om man ska fortsätta se på detta spektakel. Det fanns bara en liten ljusstrimma i detta mörker. Och han heter Björn Gustafsson. Ja denna Björn Gustafsson. Man fick sig ett gott skratt av hans enmansshow på scenen. Helt underbart underhållande. Det lär kunna ses på YouTube inom kort. Jag lovar att länka videoklippet här på bloggen. För det ska ses. Så är det bara.

Nej, nu bär det av till tv:n igen. Det finns säkert något bra att se på. Allt är bättre än melodifestivalen just nu.

Usch.

.

Väntan, denna väntan.

Inväntar svar från Gandini. Har försökt få honom till Borås, Bäckäng och våran filmförening för att hålla föreläsning om sitt arbete. Mail skickades i onsdags, svar har inte kommit ännu. Och nu är det helg. Det ser inte ljut ut.

Väntan, denna väntan.

.

Fiesta.

Då var det lov. Äntligen. Det var en fruktansvärt härlig känsla att lämna skolbyggnaden idag och veta att man inte träder in där igen förän om en vecka. Inte för att jag inte uppskattar skolan, utan för att jag uppskattar ledighet något fruktansvärt för tillfället. Om inte alltid.

Har inga direkta planer än vad som ska hända under lovet bara. Jobbigt att inte kunna planera vad som ska hända, men samtidigt härligt att ta det som det kommer. Men jag måste passa på att se lite ny film. Så mycket har jag bestämt.

Planer för imorgon däremot. Träningsmatch på Arenan, då Elfsborg möter Kalmar FF. Brukar inte vara några höjdare de där träningsmatcherna men jag och Fredric tänkte bedöma Lucic, Nordmark och Danielsson framförallt. Se om de passar in för stundande allsvenska. Om det blir mål får vi se det som bonus.

Men nu blir det iallafall att sova lite. Så att man är en aning utvilad för morgondagen.

.

1000 besökare.

¡Ay Caramba!

.

Monday sucks? Inte då.

Vilken härlig dag. Framförallt var det inlämningsdag för hemtentamen, så nu behöver jag inte fortsätta tänka på det. Sedan varade skoldagen bara till 11:50. Varannan måndag sovmorgon, och varannan måndag tidigt slut. Härligt.

Det började iallafall vid 08:00 med idrott. Yoga stod på schemat. Intressant faktiskt, då yoga är en sådan där typisk aktivitet som man inte skulle ta sig tid till att testa på fritiden. Och absolut inte lägga ut pengar för. Men nu gör vi det gratis, på idrottslektionerna. Samla chi och kän frid. Det hela blev ju även några pinnar bättre då jag inser vilken musik som spelas. Det varvades filmmusik efter filmmusik. Mio Min Mio, Sagan om Ringen och slutligen Gudfadern. Underbart var ordet.

Engelska stod på schemat efteråt. Inleder ett nytt projekt där nu, som kan bli ganska intressant. Ska inte gå in på detalj där. Vi har precis börjat och jag vill inte fylla inlägget med detaljer om projekt i engelska för tillfället.

Det fortsatte med språk, Italienska. Alltid härligt med italienska. Lite hårt med tanke på att lektionen alltid ligger precis innan lunch. Så det blir ett antal kurr från magen under lektionens timma. Vi fick hursomhelst tillbaka det senaste provet. Sammanfattar det med följande, jag klarade det. Inte direkt nöjd, men jag hade inte förväntat mig mer då det var en hektisk vecka innan provet. Så jag är nöjd att jag klarade det.

Sedan slog klockan 11:50, det var dags att sluta. Axelsson hade knallat upp till Bäckäng då vi skulle ner för lunch på stan. Han var lite nedstämd då han blev utslängd från skolan eftersom han inte "tillhörde Bäckäng" enligt läraren. Men förmodligen var det utstyrseln som gjorde att läraren mistod honom för en teknist och därför slängde ut honom, med tanke på kommentaren han gav Axelsson innan han vad honom gå. Det är inte lätt att vistas i en jacka av märket canada goose och ha rakad skalle i dagens samhälle.

Måndagen fortsätter. Har planerat att ta det piano resten av dagen. Bara njuta av det inte är mycket inplanerat innan lovet.

.

Polly wants a cracker, and Stewie wants coke.

Reklamfilmerna som går under puasen i Super Bowl är som tidigare känt fruktansvärt bra. PR-eliten går in med mångmiljonbelopp och producerar makalösa reklamfilmer. Därför blev jag fruktansvärt glad i hjärtat när jag snubblade över den här sidan http://www.spike.com/superbowl. Där har goda själar lagt upp samtliga reklamfilmera som visades under gårdagens Super Bowl.

Hittade två klara favoriter. Den ene från Audi och den andra från Coca-Cola. Audi tycker jag har producerat bra reklam även utanför sådana här stora arrangemang, men Coca-Cola har tappat glöden de senaste åren. Men kombinationen Gudafadern och Audi R8 är nästintill oslagbar. Stewie, Coca-Cola och Charlie Brown är inte dålig den heller. Härligt att se.






Inser komiken då sidan vid vissa tillfällen visar en kort reklamfilm inför reklamen. Eye for an eye, reklam för reklam. Eller?

.

Rapport 01:00.

Första kvarten färdigspelad i Super Bowl-finalen. New England Patriots möter NY Giant. Fem minuter in i matchen så slår det mig. Det här är fortfarande ingen underhållande sport. Det är en magnifik show, men ingen sport. Testosteron-pumpade låtsasatleter som grymtar och frustar och har svartmålade streck över kinderna. Nej, det är inte underhållande.

Det bli ju heller aldrig någon riktig spänning. När bollen når näste man blir den påhoppad av en annan, och spelet bryts. Avbrott efter avbrott efter avbrott. Sedan kollar jag tablån en sista gång. Jag vet att matchen består av fyra kvartar, vilket innebär en timmes speltid. Men Super Bowl XLII slutar inte förrän 04:30(!). Där gav jag upp. Kan tänka mig att det var såhär Johan Glans kände sig när han steg på finlandsfärjan. "Fan, den här resan tar ju tolv timmar".

Blir att dra sig till sängs och inta sovläge istället. Reklamfilmerna kan man se imorgon. Tacka vet jag YouTube.com och Feber.se. Jag nöjer mig med det sålänge.

.

Consummatum est.

Äntligen. Hemtentamen i Geografi A är nu färdigställd. Fem sidor blev det allt som allt. Det låter inte så fruktansvärt omfattande, men det krävs en hel del arbete innan man sätter igång och börjar skriva. Men nu är det färdigt och kan äntligen resa mig ifrån stolen med ett leende och gå ifrån datorn. Precis innan jag loggar ur msn möts jag däremot av en komisk syn. Några av klasskamraterna lär sitta ett tag till verkar det som. Se bild.

Vet inte riktigt vad man ska hitta på nu. Planerat redan nu däremot är att stanna uppe till 00:00. Finalen i Super Bowl visas på tv. Den största idrotsshändelsen i USA, och det är en rejäl show man bjuds på. Höjdpunkten är och förblir nog ändå reklampauserna. Världseliten inom PR visar sina reklamer och det är alltid något häpnadsväckande som visas. Ofast relaterat till bilindustrin. Det ryktas om att Audi ska avtäcka den nya versionen av sin R8. Spännande.

Men först blir det att lägga sig ner och vila ut. Det är krävande att sitta upprätt i ett antal timmar i sträck och stirra på en skärm. Det är inte roligt. Märker även att mina fingrar är skrämmande kalla. Det blir nog en kopp kaffe nu. Den sjätte idag. Koffeinkicken har konstigt nog uteblivit.

Super Bowl XLII - TV6 - 00:00. Dags att värma upp snart?

.

Hard work, work.

Ja jag säger då det. Ingen tid över till annat. För mycket på gång nu helt enkelt. Skolarbete framförallt. Hemtentamen i geografi är inte det allra lättaste att ta sig tid till. Men det blir av, det blir det. Inlämning måndag. Two days and counting...

Det har blivit mycket äventyr inom kulturens värld den här veckan också. I tisdags var ett besök på Röda Kvarn inplanerat, och i torsdags var det dags för teater på stadsteatern. Trettondagsafton var det som skulle ses. Har ingen emot teater i grund och botten. Är det lagom underhållande är det godkänt. Blir man berörd av föreställningen är det fenomenalt. Om pensionärerna skrattar åt varannan replik, ja då är det bara överskattat. Den första pjäsen jag såg i höstas, Angels In America, gjorde mig besviken. Med Lars-Erik Berenett i huvudrollen förväntade jag mig storskådespel och underhållning. Båda uteblev. Jag berördes aldrig tillräckligt djupt för att acceptera storyn. Det hela var absurt. Summa sumarum, för att sammanfatta det hela. Samtliga män fick AIDS och några miste livet. Majoriteten var även homosexuella. Kan finnas en förklaring till det då regissören själv var homosexuell. Men ändå. Det blev för mycket. Faktiskt.

Torsdagens pjäs var Trettondagsafton. En Shakespeare-klassiker som man hört mycket gott om. En klassisk kärlekssaga med måttlig dos av komik. Det här skulle bli bra. Och det var det faktiskt. Scenografin var inte fenomenal, men ljussättningen räddade det hela. Men det var sammanfattat bra. Tills det återstod 20 minuter. Där hade stadsteatern gått in och gjort en egen tolkning av slutet. Inte bara en tolkning förresten. En reformation. Den manliga huvudpersonen gifte sig med en man, och den kvinnliga huvudpersonen gifte sig med en kvinna. Och alla bröt ut i glädjesång och sjöng ".. we are the child of the rainbow" samtidigt som de dränktes av ljuset från strålkastare som bildade en regnbåge på scenen. Hjälp. Jag har inget emot homosexuella. Men sådana här situationer gör mig näst intill arg. Varför? Varför ändra slutet av en pjäs av Shakespeare? Varför hela tiden ha homosexualitet med i historien? Varför skrattar pensionärer vid fel tillfällen? Suck. Ja, hur som helst. Sammanfattat var det bra.

Nu är det helg, äntligen. Nya äventyr på gång.

Kusin var här idag också. Finns alltid något att prata om med honom. Är det inte film så är det musik. Är det inte elektronik så är det luftskytte. Härligt att kunna prata av sig lite.

Nu blir det film, sedan blir det sängen. Och jag inser nu vilket löjligt långt inlägg det här blev. Ursäkta mig.

.