Att greppa luft, och misslyckas.

Så skulle man nog kunna förklara tiden just nu. Det är mycket att göra helt enkelt och ibland känns det som att tiden ligger några steg före mig, som ett hån. Jag söker grepp om min samtid men alltid hamnar jag en aning efter. Bloggandet har det inte blivit något av tyvärr. Men så fort jag har fått allting gjort som är planerat just nu så kommer jag tillbaka. Det finns ju mycket som jag vill berätta, men då behövs tid.

Jag tror på en samtid, en samtid tillsammans
En samtid där vi lever i takt
I takt med tiden, i takt med varandra
Vi fångar dagen och lyckas hålla den kvar
Vi skyndar långsamt, samtiden blir glasklar.

Börjar bli poetisk, positiv utveckling?

Ha en god natt hursomhelst. Sitter här med tandborsten i munnen och försöker att inte droppa saliv på tangentbordet. Nu går jag.
.