Avsked på Landvetter.

Och så var det dags för Anthon att återvända till Bakersfield, USA. Det blev att gå upp tidigt i ottan. Halv fem gick larmet på i Henrics lägenhet. Jag, Fredric och Henric gnuggade våra ögon och vaknade till. Martin skulle anlända med bil vid fem. Klockan blev fem, Martin svängde upp på infarten och vi gav oss iväg för att plocka upp bror Victor. Han hade lyckats att smyga upp tyst utan att väcka flickvännen. Men mitt samtal till Victor för att kolla om han var redo hade tydligen väckt henne. Typiskt. Victor klev in i bilen, pigg var han och avresa skedde mot Landvetter.

Det pumpades skön musik ur bilens högtalare hela vägen ner. Martin lyckades hålla sig vaken också. Trots att han såg en aning trött ut. Vi parkerade vid Landvetter och gick in i avgångshallen för utrikesflyg. Där mötte vi upp Anthon med föräldrar.

Det blev en kaffe och lite kort snack innan det var dags för Anthon att ge sig av. Vi följde honom till hans gate, och där blev det dags för gruppfoto innan avsked. Anthon intog "målvaktspose á la 90-tal" och lade sig framför oss. Efter det blev det kram och avsked. Han försvann in i labyrinten av köer och säkerhetsband och satte sig på planet mot Paris med slutdestination Los Angeles. Lycka och välgång Anthon.

Värt att också nämnas. När vi satt och avnjöt klockan-sex-på-morgonen-kaffet kom en besättning gåendes. Bestående av kapten, styrman och några flygvärdinnor. Och piloten var slående lik Quentin Tarantino. Det var skrämmande likt. Det blev ett försök till paparazzi-kort där vi satt med kaffet. Lyckades få med honom i profil. Alltid något.

Morgonkaffe och morgonmänniskor.

Tarantino-piloten i röd markering. Trots att man inte ser likheten på kort. Men det är tanken som räknas.

.

Nothing Else Mathers.

Under en snabbvisit på Videomix fastnade Fredric vid ett tillfälle. Tre tv-apparater som visade MTV stod på. Programmet som visades var "When Metallica ruled the world". Att Fredric stannade upp, under en längre stund, förvånade mig inte en sekund. För att vara ärlig stannade jag till också. Metallica trollbinder, Sad but true. Eller?

Sedan kände vi att det var lika bra att försöka skynda oss hem för att se de sista minutrarna av programmet hemma istället, där man kunde höja volymen. Vi åkte med servicebussen och skyndade oss in. Och ja, vi såg de sista minutrarna. Den allra sista faktiskt. Typiskt.


.

Ugglor i mossen gör succé.

Får inte nog av parlamentet, och detta var verkligen höjden av veckans skrattfest.



"Du måste skaffa familj och kottar fattar du väl"

.

Christmas has left the building.

Nja, inte riktigt. Men en liten del av den iallafall.

Årets jul har varit med beröm gödkänd. Det har frossats i köttbullar, prinskorvar, julskinka, julmust, glögg och allt som hör där till. Humöret har varit nästintill på topp konstant och inga större missöden har inträffat. Det enda som har fattats, och fortfarande fattas, är snön. Idag regnar det tillochmed. Helt otroligt. Någon någonstans vill oss illa.

Men hursomhelst, julklapparna. Dessa julklappar. Årets skörd var över förväntan och jag märker fortfarande av lyckoruset för två dagar sedan. Inför julen önskade jag mig framförallt böcker och film. Och om jag fick det. Det blev nio böcker och 22(!) filmer. Två dvd-boxar av min bror var toppen av lyckoruset. Boxen "A touch of Tarantino", 10 Tarantino-filmer i en och samma box. Inget annat än underbart. Den andra boxen var en samlingsbox med filmer av Alfred Hithcock. Sju stycken filmer, svart-vita såklart. Dessa boxar smekte filmentusiasten inom mig och jag är somsagt fortfarande lycklig. Sedan fick jag även fem fristående filmer av mor och far. E.T, Hoffa, Papillon, Traffic och The Wild Geese. Ah, vilka titlar. Har många härliga filmtimmar framför mig.

Fick också några riktigt härliga böcker. Bland annat en bok om Ernesto "Che" Guevara, en bok om sekter och hemliga sällskap i Sverige och världen och George Orwells bok "1984". Allt detta tillsammans med lite nytt i klädväg och lite gott att äta. Precis som det ska vara.

Lillebror fick Guitar Hero III förresten. Vi har spelat konstant från julaftons kväll. Riktigt underhållande. Att få spela Metallicas "One" och The Strokes "Reptilia", bara för att nämna några, är en helt underbar känsla. Vi har nyss klarat spelet på de två första svårighetsgraderna. Helt otrligt när man tänker efter. Vart tog tiden vägen, egentligen.

Julklapparna från mig till min familj var också uppskattade. Samtliga var nöjda och belåtna. Det känns riktigt bra.

Avslutar med en bild på julklappsskörden. Tack alla.

.

Petssons rimstuga är i farten igen.

Julens rim blev som följande.

Till Far:
- Ledare av alla kaliber har avnjutit dessa i alla tider. Du får även njutning på annat plan är vad du är van. Dryck med smak, på ett helt annat plan.
(Jack Daniel's-Choklad samt ett etui med Montechristo-cigariller)

Till Mor:
- Danssteg, disco och romantik. Allting tillverkat i samma fabrik. Fram med hårsprayen och alla tricksen. Hängder du med i den oljade blixten?
(Dirty Dancing, Saturday Night Fever och Grease på DVD)

Till Storebror:
- Sötma, smak och poesi. Detta är högsta vinsten i lyckans lotteri. Luta dig bakåt med sötman i handen. Känn smaken av vackra Italien på tanden.
(Italiensk choklad, en flaska Liedholm vin á la Italia tillsammans med en bok av Marcus Birro)

Till Lillebror:
- Inta formen av en riktig apa. Avnjut några plattor och sedan rapa. Socker och lycka i en farlig blandning. Glöm för guds skull inte av att sköta din andning.
(King Kong till PS2 samt en ask med After Eight)

Naglade rimen i år känner jag. Lättsamt men framgångsrikt. Jag är nöjd.

Är ni nöjda med era rim i år? Dela gärna med er.

.

Skribenten.

Min första filmrecension är nu publicerad på moviemix.nu. Vilken härlig känsla.

http://www.moviemix.nu/filmrec.asp?ID=4418

.

Det är inte bara i slutet av tunneln som det finns ljus.

Det finns även ljuspunkter i vardagen.

Eller vad säger ni om en Axelsson i hög hatt mitt under pågående julrusning?

.

Tjuvstart.

Ja, idag skedde det en tjuvstart av julen. Vi öppnar klappar den 22 december! Blandade känslor.

Det var iallafall så att Victor, min bror, och hans flickvän Josefin bjöd över familjen på fika i deras lägenhet. Kaffe och lussekatt säger man inte nej till en lördagsmorgon direkt. Och sedan är det alltid lika härligt att träffa sin bror.

Vi hade iallafall bestämt oss för att byta julklappar lite smått med varandra i år. Och detta var det enda tillfället då vi även kunde öppna klapparna tillsammans. Josefin firar julen med sin familj i Torestorp. Så det blev att tjuvstarta två dagar innan jul för att få den rätta stämningen för öppnandet av julklappar.

Det var riktigt trevligt hos Victor och Jossan och alla var glada över klapparna. Och jag måste säga att innehållet i min klapp var toppen av pricksäkerhet. Klappen innehöll pocketboken "Politiska mord genom tiderna - Från Julius Caesar till JFK", kaffegodis och det tidgare kända bloggoffret biscotti. Av samma typ jag rekomenderade för några inlägg sedan. Någon läser bloggen. Underbart.

Om detta var ett provsmak av julen har vi mycket att vänta.

Klappöppning påbörjad.

Klappöppning avklarad.

.

Schools out for winter.

Då var denna terminen över. Tiden har gått något fruktansvärt fort. Det som man tyckte var så långt fram i tiden är nu förbi. Helt otroligt.

Efter en trevlig avslutning innehållande dans, musik, sång, komik, sunes jul och god jul-kramar gick vi ut från skolan för sista gången. För ett litet tag iallafall. Magnus var fruktansvärt sugen på fika, och jag var inte sen på att ryckas med ska jag erkänna. Eftersom de slutade tidigare än oss var Magnus nere på stan innan oss. Långt innan oss. Men ner till stan gick vi iallafall efter avslutad filmvisning i salen. Alexandra, Sofia och Matilda och jag gjorde sällskap ner till Café Viskan där Magnus och några andra väntade.

Det var fyllt till bredden där inne. Vi lyckades få ett bord långt in i caféet tillslut. Vi avnjöt kaffe ocg ciabata och njöt av ledigheten. Magnus, som satt kvar med de andra ett bra tag, kom senare och gjorde oss sällskap.

Vi satt kvar i närmare två timmar. Tiden sänkte inte hastigheten direkt. Liksom tidigare for tiden förbi oss. Som ett hån. Det blev att säga adjö och vi ses. Jag och Magnus valde dock att stanna kvar.

Sedan insåg jag att flickan som flydde Borås då höstterminen började var tillbaka. Amanda som nu förtiden pluggar på musikgymnsaium i Lund var hemma. Där satt hon, på Café Viskan. Och där hade hon suttit ända sin vi kom dit två timmar tidigare. Hel otroligt. Det var ett trevligt återseende. Vi drog igenom lite minnen från sommaren i Hultfred och allt som hörde där till. Härligt.

Men sedan var det dags att dra sig hemåt. Efter tre och en halv timme.

Alla lyckades verkligen att undgå perfektionen på bilden. Klockrent.

.

A Teknis-army couldn't hold us back.

Segern är vår! Åter igen segrar H.A.L.I.B (aka. Bäckäng) över Teknisterna. De tre senaste kamperna har resulterat i seger för Bäckäng. Vårat kära bäckäng.

Och vilken ställning därefter. Hela veckan har det förberetts in i det sista. Kampsånger har tränats in, laget har tränat, tifon har tejpats färdigt, flaggor har tillverkats och stämbanden har värmt upp. Det var en fruktansvärd härlig känsla när vi drygt 700 rödklädda elever från Bäckäng marscherade ner till Boråshallen. Förbi Teknis var vi också på det klara att sjunga en aning högre.

Kampen i sig var ingen höjdare. Faktiskt. Rent resultatmässigt fick vi smisk av Teknis ganska rejält. Dansbandsfotbollen slutade 0-0, såpabandyn slutade 4-1 till Teknis, Dragkampen slutade 3-2 till Teknis, i plankan segrade Teknis (på sekunden) och i sista grenen, holmgången, blev slutresultatet 1-1. Detta efter att holmgången gick av på mitten under pågående batalj. Tråkigt nog. Hursomhelst så betyder inte resultaten så mycket i slutändan. Allting avgörs i finalen, hinderbanan. Goda resultat ger laget dock några sekunder försprång. I Teknis fall fick dom 6 sekunder försprång. Men vad hade dom för nytta av det. Redan vid första stationen, pusslet, kom Bäckängslaget iväg först. Vid andra stationen, köttbulleätargången, hade Bäckäng ett rejält försprång, och höll det till banans slut. Segern var säkrad!

Bäckängsläktaren sprang in på planen i ren glädjehysteri. Och till tonerna av den sedvanliga Seven Nation Army segerdansade vi allihopa på planen. Underbart.

Men frågan kvarstår. Hur såg vårat tifo ut? Eftersom det täckte hela våran läktare kan jag konstatera att det var väldigt stort. Men när man står under så är motivet ganska så diffust. Om någon sitter på bilder av tifot får man gärna skicka dom till mig.

Så, gör som oss. Lyssna på Seven Nation Army och glädjs av H.A.L.I.Bs framgångar. Högre.Allmäna.Läroverket.I.Borås håller än. 106 år på nacken, men lika framgångsrik som alltid.

Ledarbanderollen. Upphängd så att alla kan beskåda.

Vi närmar oss Tekis. Vi både syns och hörs. Mycket väl.

Såpabandyn inleds. Trots förlust höll vi kvar kämparglöden.

Segern är vår, segern är vår. Teknisterna har redan smitit iväg. Så katiga som de var under hela kampens gång kunde man iallafall tro att de skulle stanna kvar en stund. Men icke då.

Läs på bt.se för mer informatiom om allt ståhej. Läs här.

.